Det är min tur igen. Att husera läsecirkeln. Det är ganska prick ett år sedan vi var här. Det ska bli kul. Det är alltid kul med läsecirkeldamerna. Det är rätt mycket runtomkringprat. Men väldigt bildat. I alla fall i början. Till seden hör (vi har varit snabba att ange tonen för de här träffarna) att vi brukar korka upp ganska många vinflaskor. Det gör att diskussionerna flödar med en viss frispråkighet. Vi surfar runt rätt hämningslöst mellan det litterära observationerna och de egna erfarenheterna om man så säger.
Just nu läser vi Duras Älskaren. Jag har läst den förr, den är bra. Men den här gången har jag lånat bibliotekets exemplar och det är full av understyrkningar, krumelurer som jag inte kan tyda och marginalanteckningar som är helt hypade. Det stör min läsning oerhört. Den här hysteriskt antecknande personen har nämligen gjort anteckningar på helt andra ställen än vad jag skulle ha gjort. Min läsning har övergått till att försöka tolka vad X menar med att skriva CU överallt där modern nämns. Inte i specifika sammanhang utan varje gång hon säger något, uträttar något, eller bara beskrivs som person. En massa andra stycken, som jag själv hänförs av, står helt fria från denna klotter-tourette. Det är ju smått stressande att upptäcka att man går igång så av vad någon helt okänd läsare har noterat i en bok, boken är inte ens min, men det känns ändå som om någon pinkat i mitt revir. Jag måste försöka skita i den där X och läsa vidare i stället, så att jag blir klar någongång. Förhoppningsvis kommer jag att komma ihåg något litet stycke av handlingen. Som inte nödvändigtvis handlar om modersbilden.
