November, september och juni.

De båda äldsta barnen är födda i november och september. Höstmånader, höstbarn.

November åtti. Förstagångsmamman låg och tittade oavbrutet ner i korgen där den lilla runda och fjuniga ungen låg och snusade. Ett mirakel hade skett. Ett barn var fött. Sköterskorna arrangerade adventsljusstakarna i fönstren, jag drack varm mjölk och åt skorpor. Det skulle gynna amningen. Jag minns smulorna i sängen, fem-påmorgon-amningen i skenet av adventsljusen, brysselkålen till lunchen, doften av babyhud. Bebisarna låg i sovsal. Mammorna fick glo på de små genom fönstret. Sittringen. Den kommer jag också ihåg. Den blev en kär vän.

September åttitre. Septemberbarnet fick en turbostart. Novemberbarnet som hade hunnit fylla två och ett halvt hade kikhosta och barnsköterskorna på BBt sade vojne, vojne. Jag hade grav blodbrist. Sköterskorna sa vojne, vojne. Den handlingskraftige B tog oss från BBt fast sköterskorna sa att det borde kanske liggas kvar, mamman och barnet. Vi åkte hem. Novemberbarnet tog fram alla sagoböcker och läste högt för septemberbarnet. Pappan serverade mamman blodiga biffar. Järnvärdet steg och hostorna försvann. Septemberbarnet älskade att ligga på rygg i sin korg och titta på lampan.

Juni åttiåtta. Minstjäntan. Kom i juni. Sommarbarn. Den varmaste sommaren på länge. Vi badade och badade och junibarnet låg och dröjde sig kvar och blev nästan ett julibarn. Men så en dag kom åskan. Junibarnet fick bråttom ut. Himlen small så vi trodde att sjukhustaket skulle ramla in i förlossningssalen. Det var 30 grader varmt mitt i natten och alla fönster var öppna och alla nattens föderskor födde på rekordtid. Ylande ut i sommarnatten. På morgonen efter det stora skyfallet kom novemberbarnet och septemberbarnet och lade sig i sängen bredvid den minsta syster de sett. Mamman fick teckningar där det stod GRATIS MAMA. Hormoner och tårar stänkte.


Och det här kommer jag alltid att tänka på när midsommarblomstren blommar, när skolbarnen just köpt nya pennskrin och som nu, när adventsljusstakarna börjar pryda fönstren.

De ljuvliga barnen som har blivit så stora. Jag blir SÅ sentimental.