onsdag, februari 25, 2009

Nyhetsrapportering

För er som jobbar och har viktiga saker att tänka på och inte haft tid att titta på morgonnyheterna kan jag meddela: det ska bli bröllop nästa försommar. I övrigt har inget särskilt hänt. I världen.

tisdag, februari 24, 2009

Tristess och muskelsveda


Jag är sjuk och det värker bakom mina ögon men jag har ingen feber tror jag så det är nog inte influensan men blä ändå. Jag har varit hemma en halv dag och ledan håller på att ta över mitt liv. Jag längtar efter mina gamla böcker om Timothy Cone som är sorgligt bortstädade. Varför får man inte tag på dem längre?

söndag, februari 22, 2009

Vinter i Stockholm

Vinter i Stockholm när det är som bäst. (Igår)


Vinter i Stocholm när man blir blöt om tårna även i nyinköpta kängor.

Då är det bra att ha väninnor som föredrar inomhuskultur. Solis och jag såg Vårsalongen som var ovanligt varierande och bra.


Och så tog vi förstås den obligatoriska fikalunchen på Blå porten efteråt, där vi satt och rapade giftigheter om bufflar i vår omgivning. Styrkta av soppa, konst och skitprat åkte vi hem och fann den söndagsfrid som är oss så väl förunt.

Musikalartisten

Jag hittade en bild hos Musikalakademien. En koncentrerad och nyfrissad sångfågel arbetar musikaliskt med Mary Hammond.

Old mummy sitter hemma i soffhörnan och skrockar och skryter.

lördag, februari 21, 2009

Medan jag lyssnar...

...på melodifestivalen gör jag ett nytt försök på internetdejtingsajten. Jag måste betala för att kunna läsa mina meddelanden, så då gör jag det. Jag drar av pengarna från mitt sommartorpskonto. Hur patetisk får man bli.

Shortcoming

Tyvärr sjunger jag som en potta, men jag har ändå hyfsat gott gehör. Jag lyssnar på Melodifestivalen och mår inte riktigt bra.

fredag, februari 20, 2009

Någonting var allvarligt fel


Idag när jag kom hem från jobbet märkte jag genast att någonting inte var som det skulle i lägenheten. Jag bromsade upp i hallen och vädrade med nosen. Var där månne en skurk som brutit sig in och som bäst höll på att stjäla mina dessertskedar i nysilver? Kanske inte så troligt med tanke på att dörren var ordentligt tillbommad när jag låste upp och stövlade in i min paradvåning. Jag gick misstänksamt från hörna till hörna och kunde inte upptäcka spår efter intrång eller skadegörelse. Jag läxade upp husspöket av bara farten eftersom det brukar vara det som hafsar omkring när det är känningar i atmosfären. Men spöket höll sig stilla. Då såg jag vad det var. Vad som ändrade totalbilden av min så ingrodda egensfär. I en fullkomligt obegriplig morgonhandling hade jag bäddat sängen. Fastän jag inte kom ihåg det måste det ha varit jag som åstadkommit något så extraordinärt sällsynt. Jag börjar tro att det är dags att lägga in mig på ett retreat. Husgasten får hålla ordning själv ett tag.

Inte så god mat

Jag fick en matutmaning av Baronessan. Jag ska lista mat jag inte gillar=helst inte äter. Jag är en moralkärring när det gäller mat dock, och pratar ogärna om mat som äcklig. Även om jag inte gillar den. Baronessan har barndomsskräckisar och det känner jag igen. Det jag inte är så förtjust i som vuxen hänger med från barndomen med vidhängande minnen. Som barn var jag pickigaste sorten och fick alltid sitta kvar i skolmatsalen tills städtanterna skulle gå av sitt pass och resolut tog tallriken ifrån mig. Mitt uppdrag är att tycka till om Baronessans skräckisar, lista mina egna och skicka vidare utmaningen till fem andra bloggare.

Baronessan tycker så här:
1. Kalvdans (barndomsskräck)
2. Dillkött
3. Bräckkorv (större barndomsskräck)
4. Njure
5. Sillbullar i korintsås (störst barndomsskräck)

Jag har nog aldrig ätit kalvdans, tror jag, men skulle gärna smaka efter att ha läst om alla skiftande smakupplevelser. Dillkött tycker jag om, men det kräver sin kock(a), annars: skittrist. Baronessan, sweetie, korv som är så gott! I alla former, från alla väderstreck. Njure gillar inte jag heller och sillbullar var tack och lov något som min mamma aldrig ställde fram på matbordet.

Själv har jag väldigt svårt för:
1. Blodpudding. Fastän jag åt det med barnen när de var små eftersom det var typ det enda de åt. Och jag orkade laga.
2. Palt. Jag älskade min farmors palt när jag var liten, men fick magsjuka en påsk i Åskiljeby och spydde palt i timmar. Tror jag. Därefter, aldrig mera palt.
3. Komage. Blir man bjuden på ibland i franska hem i lantlig miljö. Lika förfärligt varje gång.
4. Tunga. UÄK! Absolutely no further comments!
5. Sötpotatis. Extremt överskattad potatissort enligt min uppfattning.

Nu kommer det pinsammaste av allt. Jag känner inte fem bloggare som jag kan skicka vidare till. Snacka loser, nörd, patetisk figur. Jag har full förståelse för om jag inte får göra sandkakor med er hädanefter i bloggsandlådan. Jag skulle kunna våga mig på att skicka till Stella och Pappa B men de har redan fått utmaningen tror jag. Och Sarah är en slöfock på bloggande nuförtiden (tyvärr för hon skriver så bra) och Baronessan kan ju inte gärna komma på fråga. Nåja den som vill får de ta´n, annars skickar jag till vidare till Maria och Lotta.

Fastnaglad i biofåtöljen

Fy, fy vilken hemsk film! Men bra också. Men HEMSK. De två töserna längst bak satt och kramade sina näsdukar och drog efter andan. Efteråt var vi helt ur balans. En av filmens begåvade skådespelare heter Jason Butler Harner och han ser ut så här normalt. I filmen vi såg var han ett monster.
Faktaruta: Vi såg filmen Changeling med Angelina Jolie, John Malkovich och andra.

onsdag, februari 18, 2009

Fönstertittning

Maria brukar smygglutta på sin halv- eller helnakne granne tvärs över gården. Det låter onekligen lite kittlande. Jag kan inte låta bli att tycka synd om mina grannar som skulle bli tvungna att referera enligt följande i sina bloggar om de tjuvtittade på mig:

När klockan är åtta kliver hon in genom dörren, slänger väskorna på golvet och ytterkläderna i en hög bredvid.

Sedan går hon in i köket. Tänder lampan över spisen och öppnar kylskåpet. Glor in i kylen dryga fyra minuter och stänger kylskåpsdörren igen. Öppnar frysen och vänder på något nedfryst. Sedan stänger hon dörren och stirrar på sin spegelbild i köksfönstret. Hon ser ut att vara helt väck. Så går hon ut i hallen igen och vänder ut och in på något som ser ut som en träningspåse. Några trassliga trasor slirar ner på golvet och får ligga kvar i en hög som hon kliver över när hon styr mot vardagsrummet.

Inne i vardagsrummet tittar hon ut genom vardagsrumsfönstret med samma letargiska uppsyn som hon tidigare uppvisade i köket. Men nu tänder hon ett par värmeljus i fönstret. Och en rökelsepinne. Nu ser hon lite piggare ut. Hon travar tillbaka till köket och häller upp ett glas vin. Så går hon tillbaka till kylskåpet och tar ut en burk jordnötssmör. Med en cocktailpinne som hon hittar i diskhon äter hon direkt ur burken. Hon upptäcker något som ser ut som en bulle i skafferiet. Den arrangerar hon på en liten bricka tillsammans med jordnötssmöret och vinglaset och så går hon in i vardagsrummet igen. Hon slår på datorn och börjar tydligen jobba med något angeläget samtidigt som hon festar på sin måltid, eftersom hon blir sittande en god stund.

Efter ett tag släcker hon datorn och försvinner några minuter för att återuppstå i en klädedräkt som kan vara en pyjamas men lika gärna kan vara någon typ av estradkostym från åttiotalet.

Nu lägger hon sig i något som påminner om en väl tovad hundkorg men som också kan vara en kärleksfullt använd soffa. Det uppstår ett flimrande ljus i rummet. Hennes gestalt är helt orörlig och skulle kanske väcka en viss oro om det inte vore för att hon med hundraprocentig förutsägbarhet genomgår samma procedur nästkommande kväll.

Pro et Con

Det är ju så modernt nuförtiden att göra för- och emotlistor.

Jobba eller fritänka. För eller emot.
Thailand eller Småland. För eller emot.
Kött eller sojabiffar. För eller emot.
USA i Irak. För eller emot.

Jag tänkte mig en lista på tillkommande män. (Ja jag VET att jag är obsessed. Det är vårfågeln som kvittrar i mig!)

Journalisten:
För: Gullig, snygg, beläst.
Emot: Upptagen.

Gyminstruktören:
För: Vi har samspråkat så länge att vi vet namnen på våra närmaste släktingar.
Emot: Vi har samspråkat så länge att vi vet namnen på våra närmaste släktingar men kommer ingen vart för det.

Advokaten:
För: Verserad, artig, välklädd
Emot: Dryg som fan

Slarvern:
För: Rolig, avslappnad, spännande
Emot: Var tog mina kontanter vägen?

Kamrern:
För: Ordentlig, distingerad, punktlig, kulturintresserad
Emot: Men herregud!

Franske charmören:
För: Oh la, la, la, LA!
Emot: Hur långt får det egentligen vara till Marseille?

söndag, februari 15, 2009

Ingen Gomorra i fredags

Jag läste inte ens hundra sidor, fastän den lär vara så fantastisk. Camorraboken. Mina darlingar i bokcirkeln hade inte heller läst, förutom värdinnan förstås. Hon hade läst boken, fixat i köket och lagat den godaste maten. Tack Connie för en toppkväll! Så vi pratade om annat i fredags stället. På våra bokcirkelkvällar gör vi nämligen vad vi vill. Fastän i fortsättningen ska jag försöka att inte vilja dricka sådana ofantliga mängder rött vin. Det är inte bra för håret.

tisdag, februari 10, 2009

Jag har också fått..


..en award!
Jag var först tvungen att begripa vad det är. Sedan blev jag alldeles rörd. Baronessan skickar en därför att hon tycker att Nijaska är väl värd ett besök. Wow!

Jag skickar vidare till mina inspirerande bloggvänner och hemliga och ohemliga läsare som är älskliga nog att kika på min blogg ibland och till och med pickar på bloggdörren och försynt undrar om jag gått hädan, när jag i själva verket bara ligger under filtarna i pörtet och glor på teven.


OC HÄR KOM DEN; tror jag. Jag fattar nog forfarande inte. Jag måste nog gå en extra utbildning för extra korkade bloggare.


lördag, februari 07, 2009

Förnyaren

Alla andras bloggar är så snygga. Påhittiga, färgstarka med finesser som jag inte ens känner till. Jag tänkte lägga till ett foto för att piffa upp min, men kameran var gömd under en så gigantisk hög av damm att jag måste dammsuga den först. Så det ska jag snart göra. Och läsa instruktionerna på Blogger. Hotta upp obefintliga kunskaper så att bloggen, kanske, vilket år som helst har en annan färg än bebisblå.
Puh!
Återkommer.

fredag, februari 06, 2009

Fråga dietisten

Stina undrar:
Jag tränar tre gånger i veckan men är tjockare än nånsin, vad kan det bero på?
Dietisten svarar:
Börja med att se över din mathållning. Det är till exempel inte så bra att äta två semlor direkt efter en middag med bruna bönor och fläsk.
Om problemen kvarstår efter det att du halverat semmelintaget och minskat på fläsket bör du uppsöka en stjärntydare. De brukar kunna besvara frågor som vi kosthållningsexperter går bet på.
Lycka till!
hälsar Mumsan Krokan, leg. dietist.

tisdag, februari 03, 2009

Nijaska flörtar

Till nyår lovade jag dyrt att börja flörta. Trofast mina löften har jag satt i gång. Jag har börjat nätdejta. Hittills kan man sammanfatta första månadens erfarenheter med mormors favorituttryck: hugaligen!

Jag har varit på lokal och druckit vitt vin på glas med en beläst kulturarbetare som älskar svårbegripliga filmer från avlägsna territorier. Han fick omgående sås på slipsen som han missade att torka bort. Efter en timmes sörplande skulle han prompt hem. Till sig alltså. Den bildade skulle hem och titta på Rapport. Jag kände mig inte så jättespännande.

Jag har haft kontakt med en tjänsteman i kommunalt ämbete som verkade lovande ända tills han började skicka bilder på sin hund. Så djävla förtjust i hundar är jag inte att jag vill sitta och vänta in storbilder på en miljard byte på en illerliknande gatukorsning med drägel i morrhåren.

Som den av livet luttrade tant jag är, har jag vänligt men bestämt avböjt en häpnadsväckande enträgen propå från en tjugotvååring, som avslutade sitt eldiga inlägg med orden "Men du kanske tycker att jag är lite ung?"

Pelle sextioåtta vill ha en glad kvinna på högst trettiotre, gärna kurvig och utan barn. Själv är han en ungdomlig jeanskille och pigg på bus. Hur Pelle hittade till SurStina är en gåta, men eftersom SurStina definitivt inte är trettitre behöver hon inte känna sig oartig för uteblivet sursvar.

Ikväll ska jag dricka choklad med Johan. Om jag inte bara går hem till mig och glor på teven. Får se.