Croissanter i Midsomer

Igår kom jag hem ovanligt sent från min träning. Just avkliven från tunnelbanan fick jag en påträngande längtan efter att titta på ett avsnitt av Morden i Midsomer. Jag gick in i en kiosk strax före stängningsdags och frågade om de hade en till kvällstidningen vidhängande devede.
- Jaa, sa flickebarnet i kassan. Men det är slut på kvällstidningarna och då får man inte sälja.
- Men jag vill ha deveden, hur gör vi då? sa jag och spände ögonen i flickungen.
- Jamen det går inte, jag får inte sälja utan tidning.
- Men om jag betalar för en tidning, sa jag. Fastän de är slut. Tror du att det går?
- Jamen då får du ju ingen tidning sa flickan gråtfärdig. Hon tyckte det var sånt slös på pengar. Hon kunde ju inte veta att jag ändå skulle slängt tidningen i metroinsamlingstunnan så fort jag lämnat kiosken.
Jag fick min film.
- Men du, sa flickan. Eftersom du inte får någon tidning kanske du vill ha en bulle i stället? Så får du ju nånting.
- Ja tack, sa jag. Det var ju snällt.
- Förresten du kan ta hela den här påsen, sa flickan. Jag tycker det är så hemskt att slänga goda bullar och jag kan inte spara dem till i morgon.
- Men tack, vad gulligt sa jag och blev alldeles rörd.
- Ja det är goda bullar, sa flickan och log hela hon.

Jag fick med mig två frasiga croissanter och fem kanelbullar. Det ni. Jag kokade kaffe med varm mjölk och smulade ner hela soffan med feta croissantflisor när jag mumsade och njöt. Efter halva filmen sov jag sött.
Jag säger bara: ungdomen nu för tiden. Förtjusande!

Novemberbegär

Idag på bussen kände jag doften av florsocker. Mitt i ångorna av avgaser, yllerocksvettiga herrar och fuktiga andedräkter. Då blev jag hysteriskt sugen på semlor. Tyvärr lever vi i en strängt bakverkstraditionell kultur där man inte skönjer semlorna i konditoriernas skyltfönster förrän framåt annandagen. Shame! Jag blir tvungen att hålla mig. Semmelbak står trist nog långt över min förmåga. Jag får trösta mig med en lussebulle så länge, eller vad säger fröken Maria?

Kalas!

Jag ska på födelsedagskalas i morgon kväll. Jag ska ha min röda klänning och de röda skorna med smal klack som jag ärvt av Ros. Men först ska jag bara fettsuga magen, lägga in lite botox under kindknotorna, sola solarium, styrketräna tricepsen, färga/klippa/permanenta håret, lägga pancake och dricka en halvliter blutsaft så att jag ser ut som folk. Eller så inte. Jag får väl duga som jag är. Intala mig att det är den inre skönheten som räknas. Ha, ha, ha.

Klockan är..

..14.23. Jag sitter på jobbet och jobbar. (Ja jag gör faktiskt det! Lägger personalschema. Avundsjuk, någon?) I alla fall, jag har hunnit dricka kaffe och ätit två chokladbitar. Bilringen lägger sig (nästan) över tangentbordet. Nu tittar jag ut genom fönstret. Det är så grått att inte ens råttorna syns i buskarna. Hur kan det bli så grått? Etikett för inlägget: November.