Kristin Scott Thomas

Jag hörde att det kommer en ny fransk film med Kristin Scott Thomas i en av rollerna. Huvudrollen kanske till och med. Den blir det till att se. Jag älskar hennes gåtfulla, garbomystiska uttryck. En vassing.

Faktaruta: Jag har älskat dig så länge. Premiär typ nu.

Fyy vad läskigt

Jag åt upp hela mitt påsgodis i rekordfart. Av ren skräck. Svärsonen har nämligen varit på besök och vi bestämde oss för en mysig tevekväll med hyrfilm. Det blev Barnhemmet.

Hu vad rädda vi var. Om husspöket skramlar det allra minsta i veckan kommer han att åka på en snyting. Mina nerver är aningen i olag.

Croissanter i Midsomer

Igår kom jag hem ovanligt sent från min träning. Just avkliven från tunnelbanan fick jag en påträngande längtan efter att titta på ett avsnitt av Morden i Midsomer. Jag gick in i en kiosk strax före stängningsdags och frågade om de hade en till kvällstidningen vidhängande devede.
- Jaa, sa flickebarnet i kassan. Men det är slut på kvällstidningarna och då får man inte sälja.
- Men jag vill ha deveden, hur gör vi då? sa jag och spände ögonen i flickungen.
- Jamen det går inte, jag får inte sälja utan tidning.
- Men om jag betalar för en tidning, sa jag. Fastän de är slut. Tror du att det går?
- Jamen då får du ju ingen tidning sa flickan gråtfärdig. Hon tyckte det var sånt slös på pengar. Hon kunde ju inte veta att jag ändå skulle slängt tidningen i metroinsamlingstunnan så fort jag lämnat kiosken.
Jag fick min film.
- Men du, sa flickan. Eftersom du inte får någon tidning kanske du vill ha en bulle i stället? Så får du ju nånting.
- Ja tack, sa jag. Det var ju snällt.
- Förresten du kan ta hela den här påsen, sa flickan. Jag tycker det är så hemskt att slänga goda bullar och jag kan inte spara dem till i morgon.
- Men tack, vad gulligt sa jag och blev alldeles rörd.
- Ja det är goda bullar, sa flickan och log hela hon.

Jag fick med mig två frasiga croissanter och fem kanelbullar. Det ni. Jag kokade kaffe med varm mjölk och smulade ner hela soffan med feta croissantflisor när jag mumsade och njöt. Efter halva filmen sov jag sött.
Jag säger bara: ungdomen nu för tiden. Förtjusande!

Lyckligt övertagande

Jag är i allmänhet extremt skeptisk till att man överlåter roller skådespelare emellan, när teveserier ska fortsätta i nyinspelade säsonger. (Gud vilken konstig mening men i alla fall.)

När jag såg att Anna Pettersson inte skulle fortsätta att vara Eva Höök, blev jag rätt och slätt vredgad. En favoritserie med en favoritskådis som skulle undergå ett sånt ingrepp! Vafaan! Jag tänkte verkligen inte titta. Men så såg jag att den nya Höök skulle spelas av Cecilia Ljung. Jag gillar ju henne också, så jag bestämde mig för att smygtitta. Och hon var lika bra! Lika mycket Höök, samma tjuriga snut och ändå med total integritet och ett uttryck som inte avslöjar ett skit men säger absolut allt. Applådåskor. Jag bara älskar den serien.

Läs även andra bloggares åsikter om Höök

Väsentligheter en måndag i maj

Idag hände följande:
Jag tog lunch på stan med C. Vi hade mycket att prata om. Vi gnällde lite över sakernas tillstånd men öste lovord över våra medarbetare. Vi åt stora, förbjudna räkor i frityrsås. Fy vad vi skämdes, men vi valde ett bord med bås och höga kanter så att inga bekanta skulle behöva bli illa berörda över att springa in i oss. Jag hade sagt på jobbet att jag skulle vara tillbaka vid ett. Jag kom en liten smula senare.

När jag kom tillbaka till jobbet uppträdde jag besvärande energiskt. En långlunch förpliktigar på något sätt att man arbetar in resten av veckan under återstoden av dagen. Jag rände alltså omkring och ställde obegripliga frågor, mejlade och var allmänt tjatig. Efteråt kunde jag inte påminna mig om vad jag egentligen sysslat med.

Under eftermiddagen drog alla anekdoter om sina deklarationer. Maria vann. Hon hade lagt sin deklaration på golvet i hissen och glömt den där. Promenixat iväg till tunnelbanan, förmodligen med intressantare saker att tänka på. (Hoppas du hittade den sweetie!)

När jag skulle åka hem och stod i busskön frågade en kvinna var jag hade köpt min kappa. Hon tyckte den var snygg. Min kappa är inte snygg, den är skrynklig. Den är köpt på rea på Lindex i Härnösand 1997. Hon kanske var blind.

Nu tänker jag sätta mig framför teven och titta på You´ve got mail. Den har jag sett sjuhundra gånger förut. Typ.

Läs även andra bloggares åsikter om Vardag

Prissättning

På Buylando på Sankt Eriksplan kan man hyra CSI i box för sextio spänn för en vecka. Vilket man ju gör då och då. På Buylando på Sankt Eriksgatan får man betala 90 för samma paket. Om man är medlem. Konstigt!

Lika som bär

Från sjuksängen har jag tittat på ett ansenligt antal Hollywood-filmer av varierande kvalitet.
Det slår mig hur lika varandra många skådespelerskor är. Utmärkta i sitt gebit, inte tu tal om annat. Ingen skugga över professionen, men väldigt lika till utseendet.
En hör förstås inte dit, enligt god Magnus,-Brasse- och Eva-sed.




Själv gjorde jag testet som jag hittade hos Johnnys underbara blogg. Där kan man se vilken kändis man själv är mest look alike.

Jag var till 83% lik Philip Seymor Hoffman.



Tja, kanske det. Inte Ashley Judd som jag gick och smyghoppades på men å andra sidan inte the Jaws heller, vilket hade kunnat vara rimligt, med de tänderna.

El laberinto del Fauno

Jag kom just hem från bio. Jag visste inte riktigt vad filmen skulle handla om, jag mest hängde med mina vänner. Bara att Pans labyrint skulle vara en magisk, fantastisk och välgjord vuxensaga. Jag hade dock ingen aning om att filmen skulle vara så molande svart. En grym berättelse från Spanska inbördeskrigets slutskede, där en riktigt ond förgörare ställs mot det oskuldsfulla och samtidigt rättskämpande barnet.


Jag hatar vanligtvis filmer med bloddrypande våld, men fastän den här filmen är bland de våldsammare jag sett på länge, är den mycket bra. Det som utspelas i den mytiska "bredvidvärlden" där Pan regerar, låter ana både ett avlägset hopp men också den undergång som Spaniens antifascister faktiskt gick till mötes i dåtidens inbördeskrig. En hemsk film med många tolkningsmöjligheter. Men hemskt bra.

Godnattsaga

Innan jag ska sova på kvällarna brukar jag titta på ett avsnitt av Sex and the city. Skit i samma vilket. Men eftersom jag har sett den här serien ett antal gånger, så brukar jag sänka ljudet och snabbspola förbi introt så att inte grannarna ska höra trudelutten. Det skulle vara för pinsamt. Om de fattar menar jag. Att jag ligger i sängen och tittar på depraverade serier om och om igen. Är det här beteendet normalt?
En som undrar

Fredagskväll

(Inga spionprogram hittades. Skönt! det är alltid något av en thriller när farbror Norton jobbar på.)

Så har fredagen gått, nästan i alla fall. Dagen ägnades åt ledarskapskurs från åtta till fyra. Bra, faktiskt. Att samtala och att lyssna är en konst. Det ska gudarna veta. Sedan blev det det vanliga börjanpåhelgenköret. Västermalmsgallerian där jag köpte en jacka till Cocos eftersom det plötsligt kändes som -20C ute och jag hade lovat henne något varmt till vintern. Hon var förstås inte hemma när jag kom hem med shoppingpåsarna, hon hade stuckit till någon spelning på Fryshuset i kortkort och manchesterkappa så att lilla mamsen vet vad hon ska oroa sig för inatt. En snabb spurt till Systemet hann jag med framåt stängningsdags. Lindemans box den lite dyrare, prisvärd faktiskt, sedan Buylando, två filmer och en singelförpackning Ben & Jerry kakmixvarianten och sedan hem i ishavsvinden för att värma linsröran från igår med ett par rostade brödskivor till. Party, party!! I dvd.n blev det först Före detta fruars klubb och sedan The squid and the whale. Ja, ja jag vet att det är heltöntigt det där med fruarna enligt morgonbladens småförnäma recensenter. (Filmen gick häromkvällen på teve och blev totalförkastad i tidningen förstås.) Men Diane http://www.imdb.com/name/nm0000473/ legitimerar det mesta i filmsnasktittande enligt mig. Hur döper man om sin link nu då? Tänk om jag kunde lära mig det här ordentligt någon gång!!

Nu undrar kanske de som känner mig om inte min böjelse för västerländska romantiska komedier strax ska avhandlas, men nej. Ha tillförsikt och tålamod. Just nu är jag för trött och jag har en fredagsfilm kvar. Men lugn, det kommer, det kommer

Förkyld!

"Du uppför dig nästan som en man när du är förkyld", sa dottern lakoniskt efter att tålmodigt ha passat upp och hört mitt gnäll under dagen. Men det värker i kroppen och gör ont i halsen och jag orkar inte laga mat eller gå till tvättstugan och pappernäsdukarna får man kasta direkt på golvet när man är så här SJUK, tror jag. Tur att jag just fått hem min beställning på Gudfadern I,II och III i brevlådan. Leave the gun and bring the cannoli. Jag är redan inne på tvåan och min livslånga förälskelse i Al och Diane har på intet vis mattats märker jag där jag ligger och kraxar och svettas och är allmänt oaptitlig. Ska jag sjukskriva mig i morgon och vara hemma från jobbet? Det är frågan....

Nytt år, ny dag

Fantomen på operan snurrar i DVDn denna slappa lördagsmorgon. Hur kan man sjunga så bra?
Egentligen skulle jag gjort något vettigt men börjar som alla andra stockholmare bli förkyld. Blä! Ligger kvar i sängen och bligar. Rätt uppmuntrad dock av mina Uppsalabästisar som alltid bjuder sin gamla singelkompis på middag fastän alla andra är etablerade par. Det är SÅ trevligt att få bli bjuden fast man är singel. Och SÅ ovanligt. Tack för igår älsklingar!