Jabbadabba..

Vilken fredag! Solen skiner och jag har plockat fram mina sneakers. Om det nu heter så nuförtiden, men eftersom jag är född på femtiotalet får jag säga så. Och. Älsklingsleksaken är klar för avhämtning. Om ni under eftermiddagen ser någon som sprintar nerför Kungsgatan med solglas och elgigant i blick. Så är det jag.

Jag har också fått..

..en award!
Jag var först tvungen att begripa vad det är. Sedan blev jag alldeles rörd. Baronessan skickar en därför att hon tycker att Nijaska är väl värd ett besök. Wow!

Jag skickar vidare till mina inspirerande bloggvänner och hemliga och ohemliga läsare som är älskliga nog att kika på min blogg ibland och till och med pickar på bloggdörren och försynt undrar om jag gått hädan, när jag i själva verket bara ligger under filtarna i pörtet och glor på teven.

OC HÄR KOM DEN; tror jag. Jag fattar nog forfarande inte. Jag måste nog gå en extra utbildning för extra korkade bloggare.

Nya klädesplagg

Kommenterandet på bloggen kan ta en vart som helst. Jag har köpt två billiga reakoftor på indiska och kände mig föranledd att kommentera inköpet enligt följande i ett sammanhang som verkligen inte hade med varma tröjor att göra:

Det finns ingenting som fäller som luddiga, till viss del mohairprocentiga koftor från indiska magasinet. Man kan ha hur många klibbiga luddborttagare av rullmodell som helst, man är luddig i alla fall. Särskilt luddig är man på sina svarta t-shirtar.

Ibland förundras jag över min egen klokskap. Vilken observans, vilken precision, vilken stringens. Jag är mållös.

Januari

Nu har det varit åttonde januari i en vecka, trettonde januari i runda slängar hundra år, femtonde januari hur länge som helst och det är fortfarande bara nittonde januari. Någon som kan räkna? Hur går det här egentligen ihop.
Svar till förbryllad.

Snurrar i huvudet just nu...

• Gomorra. Den ska ju vara så bra. Och jag kommer inte någon vart. Måste man komma ihåg alla personer? Jag blir dizzy. Gomorra är boken till nästa bokcirkelläsning, så jag måste skärpa til mig. Räcker det om man ser filmen?
• Allt om min mamma. Kritikerna tycker sådär. Publiken tycker om den. Jag ÄLSKADE den. Att känslorna inte når fram till publiken, tycker jag är pretentiöst nonsenssnack. Vi var i alla fall en salong som berördes ordentligt under gårdagens matinéföreställning. Dessutom är det roligt att se den nya generationen begåvade skådespelarna ta sats och plats på scenen.
• Gaza. Jag försöker förstå vad som händer men fattar ingenting. Bara att det är hemskt. Beordrar mig själv omläsning av följande böcker för att få lite perspektiv: Inshallah, Det förlorade landet.
• Traktordäcket runt magen. Hur i hela friden hamnade det där? Träningspasset klockan fyra: be there!

Mina nyårslöften

Inspirerad av Maria avger jag följande nyårslöften:

1. Absolut inte byta jobb under året
2. Gå i maximalt antal skoaffärer och göra av med pinsamt stor del av lönen på skor. Jag slarvade med skoinköpen förra året och lovar bättring 2009.
3. Inte titta på Sex and the City mer än en gång i veckan.
4. Gå och lägga mig före tolv om kvällarna i alla fall de kvällar jag inte tittar på SATC
5. Börja steppa
6. Börja flörta
7. Se över mitt sparande (hohohohaha!)
8. Absolut INTE åka till något av följande ställen på kreditkortet: Indien, Egypten Marocko, Bali.
9. Bjuda hem mina vänner på mat lite oftare. De vet knappt var jag bor längre.
10. Att inte lova så förbannat mycket till höger och vänster, det brukar ordna sig ändå.

Vad var det nu igen?

Jag har en otrevlig känsla av att jag har glömt något viktigt. Eftersom jag för tillfället har två arbetsplatser är möjligheterna i stort sett oändliga att glömma att ta med saker mellan respektive skrivbord. Men idag hade jag med mig läsglasögon, terminalglasögon, rapport att skriva vidare på, lapp med nytt lösenord till datorn, båda telefonerna samt laddare. Ändå har jag den där känslan. Jag ska ta göteborgsbussen i morgon för att hälsa på Ros och J. Det kan vara det som spökar. Inte glömma tandborste, telefoner, adress, bokningsnummer, kamera, födelsedagspresenter och plånbok. Men jag har redan packat allt det där och ställt i hallen, så risken är inte så stor såvida jag inte promenerar ut genom dörren tomhänt i morgon bitti. Jag har kanske glömt något jag lovat fixa? Glömt att ringa någon viktig person? Räkningarna? Spisplattorna? Nej allt är avbockat. I ren stress har jag till och med borstat kängorna vilket är klart overkill när det gäller mig. Förmodligen kommer jag att leva i livslång ovisshet vad det är jag har glömt. Om jag nu har glömt något. Tills vidare rådbråkar jag min lilla nallepuhhjärna så den blir alldeles rufsig.

Yr i mössan

Jag tror att jag har fått ett virus. Jag är alldeles yr i hatten. Uppenbara koncentrationssvårigheter. Kanske bär jag på något livsfarligt. Eller så är jag helt enkelt trött.

Höstkoma? Nej då!

Nej jag har inte försvunnit från jordens yta, som mina tappra läsare börjar oroa sig över. Men jag har funderat mycket över mitt nya jobb som börjar på måndag, så jag har mera suttit i soffan och stirrat rakt ut i luften än klonat ner mig framför datorn. Och jag har umgåtts med min familj massor på senaste tiden. Kajsa har fyllt femtio och haft strålande kalas, mamma har varit här och sprungit med mig på konstutställningar, Kristian och Wyatt har kommit ända från kontinenten med flygmaskin, vi har firat Lull med teater och vin och Cocos är här nu och har höstlov. Men visst ska jag återgå till bloggen. Jag kan ju alltid dra något från mina tunnelbaneresor. De är äventyrligare än vanligt så här års. Men det får bli senare. Nu måste jag jobba.

Dagen efter

Igår kom jag ihåg: Att gå på Buylando och köpa säsong 6 av La Piovra.
Igår glömde jag bort: Att köpa toalettpapper.

Nödvändigheter

Toalettpapper, Toalettpapper, Toalettpapper, Toalettpapper!!!! Jag får INTE glömma bort att köpa toalettpapper.

Kulturhysteriskt

Förra helgen överdoserade vi närapå, Annie och jag. På fredagen blev det tre och en halv timme Tre systrar på Stadsteatern. De är SÅ bra de där tjejerna. Och grabbarna med för den delen. Min absoluta övertygelse är att regissören har en del med resultatet att göra. I det här fallet, Alexander Mörk-Eidem. Jag hade förväntningar. Och det var strålande. Hemskt, förstås. Ångest. Men glänsande. Mycket snor och utsmetad mascara. På scenen och i salongen. Teater med nerv utan en massa påklistrat teatraliskt trams, om ni fattar. Jag är av den bestämda uppfattningen att en pjäs tål ganska tuffa dramaturgiska ingrepp, om teatermakarna är pålitliga. Jag är en ivrare av moderna tolkningar. När de är bra. Liksom en ivrare av traditionella tolkningar. När de är bra. När teater är dålig är den dålig av andra orsaker.

På söndagen var vi på Konserthuset och lyssnade på en engelsk konsertpianist som spelade Ravels Vänstra hand-stycke, vad det nu heter på riktigt. Jag fick nästan ont i huvudet av att koncentrera mig. Mellan kulturupplevelserna satt vi på Teaterbaren och drack rött vin på glas och kände melankolin inom oss. Vi försökte reda ut våra liv. Vid ett bord bredvid satt ett sällskap i övre åldersregionerna, med ådrade näsor och generöst med sprit på bordet. Med armarna om varandras ryggar sjöng de sorgsna visor på något språk med öststatsklang. För att därpå bullra ut i en munter sång med hickanden och skratt. Annie och jag bytte bord. Då skrattade de så att de grät. Vi blev ännu mer melankoliska och drack ännu mer vin. På det hela var det en fantastisk helg.

Darling dentist!

Jag kommer just från tandläkaren. Jag har tappat en bit av en plomb och det vet man ju vad det kan kosta i runda sekiner. Men min tandläkare, han är en ängel. "Äsch", säger han. "Jag slipar av lite. Du kan komma tillbaka senare om du skulle krascha tanden ytterligare, så får vi se vad vi hittar på då." Och så slipar han och grejar en stund medan han hummar på en trudelutt. Sedan pratar vi om vad vi gjort på semestern och vad skönt det är på ett sätt att hösten är igång. Jag hänger kvar en stund och vi fnissar åt livet. Jag har varit hans patient i tugofem år, så han börjar alltmer anta konturerna av en kär gammal vän. Vi grånar liksom ikapp och det känns tryggt och bra. Sedan går jag ut till sköterska Gunilla och frågar hur det går med golfen. "Tack bra säger hon, fast det börjar bli lite dragigt på greenen. Då blir det hundrasextio kronor tack. Ha det bra och hej svejs. " Gissa om jag kommer att stanna kvar hos de där två tills jag trillar av pinn!

Fredagsmiddag

Kronärtsskocksbottnar, grädde, rött vin, krämig ost, färsk pasta. Det är min inköpslista som jag sitter och funderar på. På jobbet, fy skäms. Men ikväll ska jag bjuda bror, mor och kanske några av barnen (dom har inte svarat än) på middag. Arbetsveckan har varit en tuffing. Kanske att jag köper en kaka också. Det är jag värd.

Veckorapport

Veckan så här långt kommen har följande hänt:

• En grobian kom in på min arbetsplats och skällde ut mig så att jag fick hjärtklappning. Han hade fel och jag hade rätt. Förstås.
• Jag har slutat vara tonårsmorsa. Mellan hösten 1993 och i lördags 2008 har jag haft tonåringar. Nu är det över. Tonåringarna är vuxna. Lite tomt, lite skönt. (Fast ni kommer alltid att vara mina bebisar!)
• Jag har sett filmen! Jag kunde inte tänka på mycket annat där i biofåtöljen än att Chris Noth hade hissat upp ögonlocken till pannbenet. Numera ser han ut som Sylvester Stallone. Inte så lyckat, inte så lyckat.
• Jag har köpt en ipod. Den billigaste på marknaden, men i alla fall.
• Jag upptäckte idag att jag hade ovanligt mycket pengar på mitt lönekonto. Jag var sprudlande glad i femton sekunder. Sedan såg jag att jag glömt att betala hyran. Blodet isade sig i mina ådror. Har jag nämnt att jag är punktlig av mig? Att vara sen med hyran är en KATASTROF.
• I morgon är sista dagen på jobbet före fem semesterveckor. Sedan packar jag min ipod och mina gummistövlar och åker till Götet. I augusti kommer jag att kunna alla Rufus Wainwrights sånger utantill. Det är nästan bara Rufus som får plats i ipoden. Jag sa ju at den var billig.

Läs även andra bloggares åsikter om Sex and the city

Rolig fråga

Jag är en sådan där tant som antagligen ser tillräckligt snäll ut för att kreti och pleti törs stanna mig på gatan och ställa frågor. Häromdagen blev jag stoppad av en kille i tjugoårsåldern med mobilen i högsta hugg. "Vet du hur man stavar till törtels? Är det TURTLES (bokstavsuttalat) eller stavas det som det låter, TÖRTELS alltså?" "TURTLES. Hundra procent säker!" "Åh, tack så mycket då." sa han och knappade in det rätta svaret på mobilen.

Semestertider

I morse pratade jag med min telefon. Jag satte mig upp med ett ryck i sängen, fumlade fram glasögonen och stirrade stelt på min mobil. Sedan tilltalade jag den med orden; Tio över åtta! Jag hade försovit mig, men bara två timmar. Aldrig har någon sett mig dricka ett glas juice så snabbt, klä på mig så tornadolikt och löpa till tunnelbanan i en sådan fart. Följande fick anstå till påföljande dag: tandborstning, klädurval, kamning. Jag hade en rätt viktig tid att passa klockan nio. Ett uteblivande hade INTE varit roligt. Fyrtio minuter senare kom jag inångande på min arbetsplats iförd egendomliga kläder, med håret på ända och rösten i falsett. Så kan det gå när man börjar tagga ned för semester.

Fötter

Min damtidning hade ett reportage om hur man anordnar en lyckad fest. En punkt förspråkade att man skulle låta gästerna ha på sig skorna, de känner sig bekvämare då. Och, sade texten: Fötter är fula, skor är snygga.
Om det kan man väl tycka vad man vill, men någonstans är jag benägen att hålla med. Som många andra har jag ett kluvet förhållande till fötter. Fötter kan var det ljuvligte som finns. Fötter kan vara outsägligt frånstötande. Så här års slår de i alla fall ut i blom. Direkt från insvettade vinterstövlar och grovkängor till sandaletter och flip-flop. Knotiga. Vita. Vackra. Anskrämliga. Gulliga. Ganska många med ingniden brunutansol. Så även mina. Eftersom jag som sagt håller på att gå igenom mina foton kommer en bild på ett par icke anskrämliga fötter.

Läs även andra bloggares åsikter om Fötter

Lasternas summa är konstant

Jag håller på att försöka ordna upp mitt bildarkiv. Och då pratar jag inte bara om ormboet i min dator där mapparna heter saker som för tankarna till en borderlinediagnos. Jag skulle så gärna vilja ha lite koll även på fotolådan. Om ni förstår vad jag menar.

När jag nostalgiskt går igenom mina gamla bilder slår det mig. Fokus har liksom förskjutits under åren. I mina gamla fotoalbum finns det gott om killar.

En ung sprudlande fransman anno 1975

På senare år har jag förvånansvärt många bilder på...ja gissa! Mat.

Man håller väl på att bli en gammal stofil helt enkelt.

Sökordstoppen

Ibland undrar jag hur min blogg skulle klassificeras i ett bloggkatalogsystem. De senaste sökningarna som letat sig fram till min blogg lyder:

• Skansens jätteråtta
• Marockanska män
• Bantningsmetoder med spruta
• Atlasvampyren
• Tips för att ta tag i sitt liv
• Vad har tigrarna för historia
• Varma toasitsar