Vad hemskt!

..tänker ni. Hon kanske dog av sin fökylning den där bloggaren. Men icke. Här är man still going strong, frisk och kry igen men med arbetsuppgifter upp till nästippen. Jag är involverad i en organisationsförändring på jobbet som ska vara klar på fredag. Jag är involverad i en processkartläggning som ska vara klar på fredag. Ingenting tyder på att någonting kommer att vara klart till på fredag. Därför har jag suttit hemma och jobbat en del. Jag har kopplat in min jobbdator och filat på processkartor dag som kväll, vardag som lördag. Eftersom vi är strängt tillsagda att hålla oss till jobbregelverket när det gäller datoranvändning hemma, törs jag inte göra den simplaste icke-jobbrelaterade internetsökning på min jobbdator. När jag ska ta en paus kopplar jag således ur min jobbdator och kopplar in min egen. Den med virusproblem om ni minns. Så kollar jag runt lite och tänker att jag borde blogga lite, men då har det gått en massa tid och jag måste återgå till processkartorna. Så jag loggar ur, stänger av, kopplar loss sladdarna och ställer privatlaptoppen under teven. Sätter i sladdarna i jobbdatorn och väntar fyrtio minuter i runda slängar på att den ska hitta rätt server (eller vad den ska hitta, djävligt sakta går det i alla fall) för att jag ska kunna öppna mina mappar. Ja så där har jag fördrivit tiden den senaste veckan om någon ens orkar undra längre. Jag har även ojat mig över min kommande pension. Det ORANGEA KUVERTET! det kanske kommer något giftbett om det i ett senare inlägg, om jag får tid.