Middagsbestyr

Jag ska ha bokcirkeln på middag. De är mina vänner. De känner mig. De vet hur jag är. Varför blir jag så uppjagad? Jag är rätt dålig på att laga mat. Det är en hang-up. Och vet att andra damer i min ålder kan. Det blir gott och ser aptitligt ut när andra bjuder.

En annan återkommande hang-up är mitt boende. Ja själva våningen är fin-fin, om än lite liten. Men möblemanget! Oh ve! Jag har inte ens en soffa. Femtiett år och ingen vardagsrumssoffa. Ni kan tänka er hur det ser ut. En slarvigt ordnad säng i ett hörn med tanke på ej hemmavarande barn och deras övernattningar. Och när vi bara är familj grötar vi ihop där och myser. Men att knöka ner en hel läsecirkel bland kuddarna, nej, nej. Min småborgerliga uppfostran protesterar.

Sedan har jag inte mycket till lampor. Skomakarlampor i alla rum. Billiga från IKEA. Folk i min ålder brukar har kronor. Eller något designat. Snygga saker.

Äter mat, det gör man i hallen hos oss. Bredvid skorna. Jag måste ofta skarva bordet med en extra skiva. Och porslinet, ja hjälp! Fast jag har ju mormorsservisen förstås.

Men Cocos som är klok som en klostermunk hon sa när jag ojade mig som värst: men lägg av morsan. Varför är det folk här jämt om det är så hemskt. Sluta sopa nu och läs den där boken du skulle läsa i stället. Den skulle väl vara klar till på fredag?

Jo, så får det bli. Läsa ett kapitel till och skita i konvenanserna.
Förresten gillar varenda människa pasta med tomtsås. Är jag helt säker på.
Välkomna, mina vänner. Dörren står öppen för er!