Min vän Nils levde i ett vanligt äktenskap med sin kärlek Ulla. Trevligt och långvarigt och stabilt med två välartade (nåja, ganska välartade) barn. Efter tjugo år tyckte min vän Nils att äktenskapet inte bara var vanligt, utan mest småtrist. Han försökte gaska upp sig genom att köpa en sportigare bil. Det enda som hände var att det blev trångt i bilen när familjen skulle åka till fjällen. Vi pratade en del om det där och jag försökte anlägga en rad förståndiga perspektiv. Men det hjälpte inte. Nils ville skiljas. Han började rent av tycka att Ulla var enerverande. Tråkig började hon se ut också, väldigt alldaglig. Det var faktiskt så han sa. Min vän Nils. Nils och Ulla skilde sig och Ulla var otröstlig. "Jag älskar dig!" vrålade hon i telefonluren, så högt så att jag också hörde, som satt hemma hos Nils och intog en kamratlig pose.
Snart träffade Nils Mona. Skitkär och lycklig skaffade han en unge till vid fyrtisex. Efter ett par år och ännu en bebis började Mona se ganska alldaglig ut. Nils satt allt oftare hemma hos mig och sörplade vin och pratade ut. Ibland svängde han förbi Ulla och hjälpte henne med något bestyr i lägenheten. Ulla hade köpt en trevlig lya vid Nytorget eftersom hon hade blivit chef och tjänade pengar. Inte för att hon längre var i så stort behov av Nils kranbyten, men hon är snäll Ulla och förstod att han behövde komma ifrån blöjorna ibland. Ulla började se beklämmande återställd ut. Hon riktigt blomstrade. De gemensamma barnen var stora och pluggade utomlands. Ulla kunde jobba så länge hon ville på eftermiddagen, dricka rödvin med väninnorna och snegla i smyg på välskapta herrar.
Min vän Nils såg gråare ut. Skäggstubben var mer åt uteliggarhållet än av det moderna, designersnittet. Han sneglade också i smyg, fast på damer då. Favoritsneglandet var på tunnelbanan. Bekände han för mig. Allt oftare drömde han sig bort på väg hem till radhuset. Fantiserade om vackra kvinnor han såg. En dag fastnade han särskilt för en högrest kvinna i röd kappa. Hennes hår lockade sig i nacken, såg han, där hon stod och läste bortvänd från honom. Nils kände sig varm. En inte helt ung kvinna, men vilka vader, vilken hållning, vilken finess! Så stannade tåget. Kvinnan vände sig om, kände väl att hon var betraktad. Log mot Nils och gick av. Den här historien är ju den klyschigaste tänkbara, men sann. Och Nils tänkte. Medan han vinkade tillbaka mot Ulla som stegade iväg mot utgången och med leendet kvar i de vackra ögonen som Nils en gång så hade älskat. Vad var det egentligen som hände?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar