Tråkig bloggare

Nu var det inte meningen att den här bloggen skulle bli en sjukjournal. Men vad gör man när sjukskrivning för snor är aktuellt för andra gången samma tvåveckorsperiod. Jag roar mig med att ligga i sängen och titta runt i min lägenhet. Den är SÅ tråkig. I normala fall är det inget jag fäster mig vid. Jag går ju vanligtvis till jobbet i ottan och kommer hem när det försonande kvällsskimret har lagt sig, så jag är lyckligt ovetande om de estetiska skavanker jag faktiskt omges av. Men i dagsljus, jösses, vad har jag egentligen för krukväxter? Fetknoppar och svärmorstungor som är reliker från åttiotalet, och som inte ser ut att ha fått någon jord sedan dess. I väggen ovanför gardinstängerna är det fula hål med gamla plugg i. Det beror på att mina väggar är gjorda av mjöl så att gardinstängerna ramlar ner lite då och då och jag borrar nya hål som kanske håller ett tag. Ja, ja. Hålen ska spacklas. Sen. Alla mina böcker är inte ett dugg ordnade och min inte helt moderna skivsamling ligger i högar på ställen där man sällan letar. Och jag är för trött och sjuk för att göra någonting annat än att glo på eländet. Nej förresten, jag har hämtat IKEA-katalogen och ligger och bläddrar i den. Den är från 2005, hittade ingen nyare, men det har nog föga betydelse för eventuella uppryckningar i det här hemmet. Vilket nyinköp som helst skulle te sig som en ultramodernitet, alternativt knäppretro. Eller förresten: "herregud så patetiskt, vad efter hon är, har hon upptäckt Tricia Guild NU?" Så där är det nämligen, att jag hela tiden ligger tio år efter. Med klädsmak, heminredning, musik. Min smak är inte sådär helt off att jag framstår som rätt. Nehej, det är just så att jag tycker om Tricia Guild, om ni fattar. Om jag vore lite piggare skulle jag passa på och ringa värden och be dem komma och rensa avloppet som helt har korkat igen. Nu när jag ändå är hemma menar jag, men blotta tanken att ha Husets Vaktmästare drällande i badrummet halva dagen gör att jag slår bort tanken och i stället vispar ihop en ny treo. Nu ska jag sova.

Arbeta hemma

Shit, shit! Det fick inte hända, men jag har blivit förkyld igen. Som tur är hade jag redan innan bestämt att jobba hemma en dag denna vecka för att skriva verksamhetsberättelse. Vår avdelnings alltså. Sitta i lugn och ro och var lite effektiv. Jag tänker att lite snörvel och snyt knappast kan störa mitt skrivande så jag väljer idag, tisdag och tänker mig vila och skriva i kombination. Men jag vaknar med snor i hela hjärnan så jag måste nog ta lite sovmorgon. Bäst att vara utvilad inför ett så pass seriöst skrivande. När jag vaknar känner jag mig hyfsat pigg men tycker att jag kan unna mig att mjuka upp hjärnan med att läsa några rader ur min pågående godnattbok. Klockan halv tolv har jag läst ut boken, omskakad av det våldsamma slutet och jag måste ägna en stund åt att behärska mig och torka tårarna efter sorgligheterna med Lady Asherton, som vid det här laget känns som en gammal bekant.

Strax sätter jag mig framför datorn och börjar: Avdelningen har under år 2006 utvecklat...... Ja utvecklat och utvecklat, det där gjorde vi väl även tidigare eller hur var det? Jag hostar som en lungsjuk. Då är det svårt att samla tankarna. Det är nog bäst att sätta på lite tevatten. Undrar om jag ska gå och handla? Det är smartare att göra det nu väl, i stället för när alla andra kommer från jobbet.

Biffar och ris, det blir bra till kvällen. Men att det ska vara så svårt att sätta igång! Liksom en låsning. Kanske det är bättre att ha teven på i bakgrunden så att man avdramatiserar lite. Men vad är det där? Vägen till Klockrike från 1953. Åh, Anders Ek, honom brukar mamma prata om. Jag kryper ner i sängen igen och tittar en stund. Vaknar klockan fem. Man kanske ska läsa fjolårets verksamhetsberättelse ordentligt först, så att man får in känslan. Och det kan man ju ligga kvar i sängen och göra.

Klockan 22.30. Har just släckt teven efter att ha tittat på nya svenska serien om snö och mord i Luleå. Dator på.
"Avdelningen har under 2006.......

rattus norvegicus

Är det någonting som jag tycker är synnerligen äckligt så är det råttor. Jag är rädd, fobisk och hysterisk vid blotta tanken, och då ska vi inte tala om mitt inre känslospel när de uppträder IRL. Naturligtvis ser jag råttor hundra gånger oftare än andra människor. I mitt kvarter är de vanligare än på andra stockholmsgator, vid min arbetsplats kan det stå skyltar: stäng dörren, annars kommer råttorna in! och jag vet inte hur många gånger jag klivit på döda råttor på gatan.

Idag satt jag helt fredligt och plitade på ett mejl på jobbet. Funderade mellan raderna och drömde mig bort, tittade ut genom fönstret. Och där var den. Råttan! På fönsterblecket, en meter bort. Trippade fram och tillbaka, viftade lite nonchalant på svansen och speglade sig i fönstret så att vi riktigt kunde umgås öga mot öga. Vem är det som skriker? undrade Gunilla ett par rum bort och det kan ni ju fundera på.

Kallt, kallt, kallt.

Nog är det mysigt med vintern. Det tycker jag också. Äntligen snö och sol! och så vidare, men måste det vara så vansinnigt kallt inne? Min lägenhet är som ett kylskåp. Jag sitter med halvvantar och fleecefilt och benvärmare. (Snygg faktiskt! Kanske något för modebloggarna, jag kan skicka en inspirationsbild om ni vill.) Fingrarna är helt stela trots vantar och värmeljus. Får det vara så här? Min värd är inte den alertaste, men nån ordning får det väl vara. Ingen termometer har jag heller, så jag kan inte se hur kallt det är, men när inte ens tevattnet vill koka upp. Gasugn är bra i såna här lägen. Full fräs på den och öppen lucka, så kan man sitta på köksgolvet och gona med slutna ögon och låtsas att man har kakelugn. Min gamla spis knäpper så att det räcker för att riktigt komma i stämning. Ja det här var ju inte det intressantaste avtrampet i historieböckerna kanske, men när nu hjärnan har stelnat av pålandsvinden är det inte mycket annat att göra än att vänta på morgondagen och upptining.

Högläsning

Två av mina barn har börjat med en ny familjetradition. De har högläsning hemma hos mig. De sitter i vardagsrummet, timme ut och timme in, nedsjunkna i korgstolar och insvepta i filtar. Allvarsamma och glasögonbeprydda, som aktörer i en Tjechovpjäs läser de högtidligt ett kapitel var i taget medan tända ljus fladdrar i höga stakar och sprider sitt ljumma sken. Jag är inte med i själva läsandet men sitter ofta i närheten och försöker att inte prassla med tidningen eller knacka för hårt på tangenterna. Jag lyssnar inte men hör ibland vad de säger. Ibland stannar de upp, sneglar mot mig och sänker rösten. Det är när pedofilen sprutar sin sperma över skolgolvet eller när "..ögat hade runnit ut över det som en gång varit kinden" på någon av bokens karaktärer. Jag inser att rollerna på något sätt blivit ombytta. Hela deras liv har jag försökt skydda dem mot otäckheter. När de var små fick de inte titta på polisserier på tv, sikta på andra barn med låtsasvapen eller spela äckliga tv-spel, vilket klassade mig som den töntigaste föräldern i världen. Nu är det de som ser ut at vilja censurera. Klarar morsan att höra sånt här snusk? Kanske de tänker.

Söndagspromenad

Måste ut och promenera. Ljus och luft annars kommer jag inte att ORKA MED. Snöat har det gjort också så det ska bli en riktigt mysig söndagspromenad med knarr under skorna och en känning av att januari inte är så dumt i alla fall. Jag går ut tidigt (halv fyra) med sikte på strandpromenaden. På Sankt Eriksbron är jag sur om fötterna och fryser om öronen. Vid Fridhemsplans T-bana är jag sur hela jag så jag går till gallerian i stället. Där, som det brukas några dagar före lön, slår det till. Begäret. Jag stegar in på Designtorget och petar på i princip allt. Länge tummar jag på kökshanddukarna med kryddburkar på. Snygga, bara hundra spänn styck. Håller dock på mig och fingrar på vitlöksrivarn i keramik i stället, som jag verkligen aldrig har velat ha. En tändsticksask med Ernst Kirschsteigers porträtt för tjugofem kronor är så frestande att det flimrar för ögonen. Jag samlar ihop mig och går vidare för att hitta mig själv, stående som en idiot mitt i ingången till mössaffären. Där är det rea och jag vet plötsligt att en ny mössa är vad som behövs för att tillvaron ska få det nya, rätta skimret. Just när jag går in i affären kommer jag ihåg att jag redan har (flera av dem rätt dyra) mössor, hattar och luvor. I samtliga ser jag ut som en riktig tomte och använder dem därför sparsamt. Jag går till Ica, köper två chokladcroissanter och går hem. Får man gå till jobbet snart?

Hej, det är mamma. Du kan väl ringa tillbaka.

Om man har barn, då har man bra fantasi när det gäller en sak: olika saker de kan råka ut för.
Till exempel:
Öroninflammation, bilolyckor, hästbett, allergichocker, fallolyckor, cykelolyckor, överfall på tunnelbanan, ogärningsmän, knivslagsmål, cancer, de äter fel, de äter för lite, getingar, oönskade graviditeter, arbetslöshet, dumma kamrater, gå ut utan mössa, djupt vatten, internetmissbruk, skidolyckor, pulkolyckor, rökning, Asienresor, att de inte ska våga berätta saker för sin mamma för att hon blir så hysterisk.

Fredagskväll

(Inga spionprogram hittades. Skönt! det är alltid något av en thriller när farbror Norton jobbar på.)

Så har fredagen gått, nästan i alla fall. Dagen ägnades åt ledarskapskurs från åtta till fyra. Bra, faktiskt. Att samtala och att lyssna är en konst. Det ska gudarna veta. Sedan blev det det vanliga börjanpåhelgenköret. Västermalmsgallerian där jag köpte en jacka till Cocos eftersom det plötsligt kändes som -20C ute och jag hade lovat henne något varmt till vintern. Hon var förstås inte hemma när jag kom hem med shoppingpåsarna, hon hade stuckit till någon spelning på Fryshuset i kortkort och manchesterkappa så att lilla mamsen vet vad hon ska oroa sig för inatt. En snabb spurt till Systemet hann jag med framåt stängningsdags. Lindemans box den lite dyrare, prisvärd faktiskt, sedan Buylando, två filmer och en singelförpackning Ben & Jerry kakmixvarianten och sedan hem i ishavsvinden för att värma linsröran från igår med ett par rostade brödskivor till. Party, party!! I dvd.n blev det först Före detta fruars klubb och sedan The squid and the whale. Ja, ja jag vet att det är heltöntigt det där med fruarna enligt morgonbladens småförnäma recensenter. (Filmen gick häromkvällen på teve och blev totalförkastad i tidningen förstås.) Men Diane http://www.imdb.com/name/nm0000473/ legitimerar det mesta i filmsnasktittande enligt mig. Hur döper man om sin link nu då? Tänk om jag kunde lära mig det här ordentligt någon gång!!

Nu undrar kanske de som känner mig om inte min böjelse för västerländska romantiska komedier strax ska avhandlas, men nej. Ha tillförsikt och tålamod. Just nu är jag för trött och jag har en fredagsfilm kvar. Men lugn, det kommer, det kommer

Herr Gårman

Jag är en sån som stannar framför röd gubbe. Om jag någon enstaka gång känner mig lite äventyrlig, kan det hända att jag först ser mig om hundra gånger, och sen går mot rött. Då klarar jag livhanken med minimal marginal, eftersom det ovillkorligen kommer en bil i hundrafyrtio från en okänd riktning som jag inte uppmärksammat och som hysteriskt tutande nästan kör ihjäl mig.

Så om ni ser en liten dam på trottoaren, som bara står och står, fastän det är bilfritt i hela kvarteret,då är det jag. Som väntar på Herr Gårman.

Oh helga natt

Liza på jobbet berättade entusiastiskt hur hon lagt sig åtta häromkvällen, läste en bra bok en god stund och sov sedan hela natten för att vakna UTVILAD när klockan ringde. Det måste jag härma förstås. La mig klockan nio, läste tio minuter och sov sen som en sten. Till 04.13. Då var jag tydligen utvilad. I mitt kvarter är det knäpptyst på natten. Bara lite rassel från råttorna som inventerar soptunnorna. Annars lugnt. Och svart. Inte ens husspöket bökade omkring (jo det är sant, jag har ett). Bra grogrund för att tänka konstruktivt. Jag började tänka på Ros som ska flytta till LA. Sen kom jag in på jordbävningarna, som är rätt vanliga där alltså. Och gängbråken, och fågelinfluensan som muterar och utplånar Kalifornien och Stockholm. Och var jag inte i pratigaste laget på den där tillställningen häromkvällen? Drack lite mycket kanske. Att man aldrig kan skärpa till sig. 05.10. Och Irak sedan. Va hemskt! Och så ensam också. Ingen som vill ha mig, klart som korvspad. Elräkningen! Betalade jag den? Vad är det för FEL på mig???

Vaknade med mobiltelefonen i ett krampaktigt grepp halv sju. Hasade till toaletten och spegeln. Såg en riktig fräsching. Tro mig.

Fötterna på sätet

Just nu pågår en undersökning i DN om vad som retar stockholmarna mest. Här är mitt bidrag: Jag HATAR när tunnelbaneresenärer lägger sina smutsiga skor på sätet framför sig. Och liksom gnider av hundbajset mot tyget. Och sen sätter jag mig där förstås. För inte så länge sen pekade en tjej förskräckt på min kappa (som jag dessutom lånat av äldsta dottern): Du det står FUC i baken på dig. Fast spegelvänt. Jajamensan. Tvättäkta röd sprayfärg. Jag blev så förbannad att det var ren tur att jag inte tvärdog.
Så, alltså vill jag vrida om näsan på dem som kladdar ner, fast det törs jag inte förstås. En liten ettrig tant i kappa och snörkängor. Det skulle se ut det.
En bubblare i den där undersökningen är visst såna som retar sig på kärringar som retar upp sig. Så kan det gå.

Hem ljuva hem

Undrar vad dom gör på jobbet? Har dom kul? Och mötet gick säkert bra utan mig. Och så var det pigga-upp-sig-öl efter jobbet också, just idag. Stackars mig. Nu ska jag hasa iväg till ica och köpa tandkräm som varit bortglömt sen i fredags och det börjar bli lite väl äckligt. Och fryspizza. De är väl riktigt goda nuförtiden. Kanske vädra en smula också. Misär!

Förkyld!

"Du uppför dig nästan som en man när du är förkyld", sa dottern lakoniskt efter att tålmodigt ha passat upp och hört mitt gnäll under dagen. Men det värker i kroppen och gör ont i halsen och jag orkar inte laga mat eller gå till tvättstugan och pappernäsdukarna får man kasta direkt på golvet när man är så här SJUK, tror jag. Tur att jag just fått hem min beställning på Gudfadern I,II och III i brevlådan. Leave the gun and bring the cannoli. Jag är redan inne på tvåan och min livslånga förälskelse i Al och Diane har på intet vis mattats märker jag där jag ligger och kraxar och svettas och är allmänt oaptitlig. Ska jag sjukskriva mig i morgon och vara hemma från jobbet? Det är frågan....

Självporträtt

Ingen ska komma och säga att man inte anstränger sig.

Nytt år, ny dag

Fantomen på operan snurrar i DVDn denna slappa lördagsmorgon. Hur kan man sjunga så bra?
Egentligen skulle jag gjort något vettigt men börjar som alla andra stockholmare bli förkyld. Blä! Ligger kvar i sängen och bligar. Rätt uppmuntrad dock av mina Uppsalabästisar som alltid bjuder sin gamla singelkompis på middag fastän alla andra är etablerade par. Det är SÅ trevligt att få bli bjuden fast man är singel. Och SÅ ovanligt. Tack för igår älsklingar!

Kämpar på...

...med min blog. Det är inte så lätt att få färger och fontar att funka. Tack Maria darling för hjälpen, utan dig hade det inte blivit någe alls. Kvällen var tänkt till uteliv med singelannie men vi känner oss gamla och skröpliga och det får bli till att glittra en annan afton. Och förresten vet vi aldrig vart vi ska ta vägen. Vi damer i våra bästa år som har Stockholm som självklar bas, vart går vi utan att känna oss som gamla mormor som skämmer utsikten för the real party people?

Sommarlängtan!

Idag längtade vi efter Grekland igen.
Lätt gjort den tredje januari. Det här är
är Agia Galini på södra Kreta.