tisdag, januari 23, 2007

Högläsning


Två av mina barn har börjat med en ny familjetradition. De har högläsning hemma hos mig. De sitter i vardagsrummet, timme ut och timme in, nedsjunkna i korgstolar och insvepta i filtar. Allvarsamma och glasögonbeprydda, som aktörer i en Tjechovpjäs läser de högtidligt ett kapitel var i taget medan tända ljus fladdrar i höga stakar och sprider sitt ljumma sken. Jag är inte med i själva läsandet men sitter ofta i närheten och försöker att inte prassla med tidningen eller knacka för hårt på tangenterna. Jag lyssnar inte men hör ibland vad de säger. Ibland stannar de upp, sneglar mot mig och sänker rösten. Det är när pedofilen sprutar sin sperma över skolgolvet eller när "..ögat hade runnit ut över det som en gång varit kinden" på någon av bokens karaktärer. Jag inser att rollerna på något sätt blivit ombytta. Hela deras liv har jag försökt skydda dem mot otäckheter. När de var små fick de inte titta på polisserier på tv, sikta på andra barn med låtsasvapen eller spela äckliga tv-spel, vilket klassade mig som den töntigaste föräldern i världen. Nu är det de som ser ut at vilja censurera. Klarar morsan att höra sånt här snusk? Kanske de tänker.

4 kommentarer:

Olle sa...

Hahahah right on spot morsan :-)

klart man inte vill att dina stackars modersöron skall behöva höra sådant fasansfullt som vi sitter och läser.

Dessutom blir det pinsamt att läsa de värsta bitarna högt. Det känns som att det är en själv som formulerar det som står.

Stina sa...

Jamen jag vet. Men läs på ni gullungar. Jag tål mer än ni tror.

Maria sa...

Ååååh så underbart det är med högläsning!!! Jag blir avundsjuk på gänget!

Stina sa...

Ja de har det bra, dt syns på lång väg. Jag kanske ska snylta mig med på någon bok lite längre fram och vara med. Bidra med några välstämda betoningar, som vi lärde oss på röstkursen.