Skitjobb på Strandvägen

Cocos ska ta studenten och det kommer att gå åt pengar. Hon ska ha studenthatt och klänningar och betala baler och sedan ska hon dra till Hultsfred och Grekland. Inte så studentrelaterat det där med Hultsfred och Grekland kanske, men definitivt ekonomirelaterat.
Så hon står där på Nybroplan och säljer godisremmar. Timme ut och timme in varje ledig helg. Men nu är det nog slut på lakritsremförsäljningen för hennes del. Hon blev nämligen sjuk, Cocos, idag. Valborg och allt och hon skulle få 68 öre i timmen (kanske att det är något högre) i stället för 37 öre (kanske att det är något högre) som vanliga söndagar, så det kändes bra gruvsamt. Hon ringde förstås och anmälde sig. Feber, sjuk, kan inte komma.



Remtanten blev visst helvild. Du får fixa vikarie själv! Hade hon tydligen gastat. Och fattar du inte att jag förlorar tusentals kronor på att du inte kommer. Du får komma hit ändå, så sjuk är du väl inte. Nu kan man tro att jag hittar på, men enligt dottern var det precis så där hon skrek i luren. Vilken talang till arbetsgivare! När man hittat någon som vill jobba sex timmar i sträck utan kiss- eller matrast. När avsaknaden av timrapporter och skriftliga överenskommelser är påfallande. Tja, jag kan tycka att det då kan vara läge att hålla sig med en något mjukare framtoning. Den remflickan kommer inte tillbaka, men en erfarenhet har hon med sig. Att ett skitjobb alltid är ett skitjobb och att skit ska man inte ta.