Jag sitter och glor in i DNs webbteve där vinexperten rekommenderar viner inför helgen. Det är trevligt. Trevligt därför att halvpavan får en upprättelse av helt nya mått. Det är absolut inte så att "la bottiglia piccola" enbart är tänkt för oss patetiska singlar som inte ska dra i oss ett helrör per kväll, får jag veta, hur ensamma och sorgliga vi än månde vara. Nej då. Det där har jag helt fått om bakfoten. Halvflaskorna kan med fördel nyttjas även i sällskap om två, tre eller fyra personer som kanske vill smaka ett riktigt gott vin och rentav prova på lite olika sorter i gott sällskap. Jag försöker verkligen se problematiken i detta nya, förklarande ljus. Men lyckas inte så bra. Det som kommer för min inre syn är när jag står där framför singelhyllan på Systemet. Småbuteljhyllan. Scenariot är inte helt sällan en fredagkväll framåt halvåtta på Klarabergsgatan. Jag har jobbat sent och står och velar mellan rött och vitt.
Omkring mig rör sig herrar och damer i alla åldrar, alla ensamma och vi sneglar högdiskret på varandra. Vi gör vårt bästa för att se ut som om vi ska ha den där vita tredeciliters schardonnään till SÅSEN. Men det ska vi inte. Vi ska välja vårt lilla vin, gå till nästa butik och köpa en laxkotlett och lite babyspenat och några cocktailtomater och sen ska vi gå till videobutiken och hyra precis den film vi vill se. Där har de Ben & Jerry i singelförpackning så det tar vi en av också. Det är faktiskt inte ett dugg synd om oss. Det kan bara verka så framför småvinhyllan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar