Jag är en periodare när det gäller träning, men på senare tid har jag varit ganska flitig. Mitt absoluta favvoträningspass har under ett par år varit aerobic på lördagar. Inte för att det är så fantastiskt att masa sig upp i ottan på lördagar, utan för att träningen är superduper. Det är Ms förtjänst. Det är han som har passet. Glad, snäll, rolig och med massor av energi. Vi är några trogna stammisar som kommer varenda lördag. Nästan lite så där att man FÖRKLARAR om man inte kan en gång. Fast nu är det slut. M ska inte fortsätta. Mitt hjärta blöder. Vad ska jag då göra på lördagförmiddagarna? Tröstshoppa, tröstfika och ta ett tröstglas vitt vin på Hötorgshallen med någon inte allt för luthersk väninna förmodligen. För jag går nog inte och tränar mer. Aldrig ska jag göra det. Jag kommer att bli fet och blanksvettig, blodtrycket kommer att bli livshotande och det kommer att bli en himla massa gnäll.
Kanske, kanske att jag kommer att träna någon liten måndag eller tisdag i stället. Eller torsdag. Det brukar också vara kul. Men jag kommer att sakna dig M. Tack för alla roliga skutt vi har fått göra med dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar