Idag fick jag en så plötslig längtan till mitt torp. Ja, jag är en lyckost som har ett. Det ligger bredvid havet och barnen har tillbringat sina barnsomrar där. (Bullerbyvarning!) Jag sitter och bläddrar bland mina foton. En avskild vik i närheten var ett favorittillhåll när ungarna var små. Min mamma rodde dit dem i ekan och så stannade de där i timmar och lekte Robin Hood. Ros som är äldst bestämde. Hon var Robin och Lull var lille John. Det sköts en del med pilbågar (små trubbiga pinnar) och det räknades kappsäckar med pengar (stenar i saftmuggar). En gammal nött trädrot ingick alltid i leken, besjälad med olika egenskaper från gång till gång. Alltid lika fantasieggande, obegriplig och mystisk. Mormor fick vara sheriffen vilket betydde att hon satt på en stock och solade sig och delade ut saft och kakor till Robin och lille John.
Det här var ju längesen som ni förstår, när barnen fortfarande lekte med pinnar. Nu är de stora och nu är det förresten vinter också på landet. Men viken, den kallar vi fortfarande för Hemliga stället och trädroten, ja den är kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar