Födelsedagskalas

Igår var jag på sjuttioårsfest. Gäsp kan nog somliga tänka, men då har somliga inte träffat min faster. Hon som fyllde 70.

En herrgård är hyrd. Det blir storslagen buffé, dans, sånger och tal. Och inte vilka tal som helst. Min faster är en legendarisk fredsaktivist, många av gästerna har påbrå från de renlärigaste av sufragetter alternativt är seglivade kämpar från ett otal antikrigsaktioner. En dam som är nittitre, visar det sig, håller ett brinnande tal till den självständiga och starka kvinnan; min faster håller hon som en förebild. Barn, barnbarn, syskon, syskonbarn och vänner uppträder, vinet porlar och alla tar om av den goda maten. Alla är bjudna. Exmakar, liktänkande, oliktänkande, kompisar och släkt. Barn och nästan100åringar samt alla däremellan.

Många ger tillbakablickar, förstås, från uppväxtåren i det lappländska inlandet och även från senare tiders vanligt liv. Uppoffringar, tillkortakommanden, gråt och skratt, men framför allt vittnas om en värme och omtanke som smittar oss alla och som jag tror är hemligheten med den smått unika sammanhållning vi har i vår släkt. Inte för att vi träffas så ofta, men vi finns där på olika håll i världen och skulle det knipa kan man lita på att vi finns där för varandra.

Tack faster för ditt stora hjärta och tack för en fantastiskt trevlig fest!