Bländad av en kändis

I morse satte sig kommentatorn mitt emot mig på tunnelbanan. Jag satt och läste morgontidningen i godan ro, en intressant artikel om kombinationen Brunnberg/Kalmér/Koltès för övrigt. Men när kommmentatorn satte sig kunde jag inte koncentrera mig längre.

Jag uppfattar mig själv som någonstans runt snittet när det gäller fattningsförmåga. Lite lägre kanske, men det har hjälpts upp av ihärdigt ingnetade tvåtusen (ungefär) högskolepoäng. Men jag fattar nästan aldrig sammanhangen i de politiska spelen. Jag lider när politiska tyckare sitter och verbaliserar sig i tevens morgonsoffor. Jag tittar på deras slipsar eller smink eller ben och försöker lyssna, men jag är i allmänhet lost. Då kommer min räddande ängel. Kommentatorn. Stram och fyrkantig sitter han där och säger "Å ena sidan Persson, å andra sidan Hägglund" och allt faller på plats. Vore det inte för kommentatorn skulle jag vara död i varenda lunchrumsdiskussion. Och nu satte han sig mitt emot mig på metron. Med en bunt papper, penna och glasögon satt han där och jobbade. Och sneglade till på mig och undrade vad det var för tant som satt och glodde helt utan hyfs över tidningskanten.