Under tiden som jag sitter och tycker synd om mig själv och låter alvedonena verka, läser jag kontaktannonserna. Det är väldigt intressant och bildande. Man får liksom veta hur man bör vara som KVINNA.
Nämligen:
Yngre, thailändska (alternativt yngre thailändska), snäll, seriös, mörk, intresserad av jakt och fiske, rar, mogen, kramgo, rökfri, smal, passionerad, ärlig, frigjord, sensuell, äventyrslysten och intelligent.
Jag är ju rökfri och åtminstone partiellt intelligent, men annars är det nog rätt kört. Särskilt rar är jag inte och inte ung eller äventyrslysten heller.
Om jag hade varit lite högre scorad enligt ovan hade jag å andra sidan kunnat välja på drösvis av skötsamma, ungdomliga, barnkära, jordnära, humoristiska medelålders män som promenerar, åker långfärdsskridskor, promenerar, gymmar, promenerar, går på konserter och teater, promenerar, går på bio, lagar mat och njuter av goda viner.
Nu måste jag ändå undra: var finns de här männen? I teater- och biosalongerna, där sitter det faktiskt mest tanter à la jag själv. På promenaderna ser man mest par och unga familjer. Skridskoisarna har jag inte undersökt. Kanske ångar de fram där. Drömprinsarna. Men dit tar inte jag mig i första svängen.
Alltså, conclusion.
Finnes:
Bitchig, småfeg, lönnfet femtiettåring. Missunnsam i smyg. Kan fatta humör men inte alltid fatta humor. Trött på kvällarna och på morgnarna. Tycker inte om att laga mat men äter gärna. Inte så uppriktig som det kan verka.
Sökes: Yngre, bättre bemedlad man. Spänstig och med humor. Välutbildad, helst doktor el. likn.
(Som kan skriva ut mer antibiotika.)
Svar till En som fortfarande hoppas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar