torsdag, maj 31, 2007

Gamla mammor

Jag läser tidningarna väldigt oregelbundet. Eller regelbundet men på mitt eget vis. På lördagarna läser jag alla som jag inte hunnit med i arbetsveckan. Det är rätt många delar det. Därför är jag i allmänhet rätt efter. Nu har jag läst alla artiklar i DNs serie om gamla förstagångsföräldrar. Eftersom jag är en velpotta när det gäller att ha bestämda åsikter i olika frågor så säger jag som jag brukar: men folk får väl göra som de vill. Vill man skaffa barn tidigt och det känns bra så gör det. Vill man vänta till fyrtitre så gör det. Rätt många vill inte ha barn. Okej, alla måste få göra som de vill. Det jag blir aningen brydd över är anledningarna till att man väntar länge med att skaffa barn (om man nu överhuvudtaget vill ha några vill säga.) Jag fattar om man vill utbilda sig och se till att man har tak över huvudet. Och kanske inte vara femton. Men det här ospecade pratet om att man ska GÖRA SAKER FÖRST. Man ska resa, mogna, ha skoj, göra karriär och..ja typ allt annat också. Först. Jaha, det låter väl bra. Men vad ska man göra sen då? När barnen har kommit? Om inte arbeta, ha semester (troligen resa omkring en del), ha skoj får man hoppas, äta, umgås... När det låter som det är själva livet som ligger i vägen för att skaffa barn, då måste jag försynt undra: om inte barnen ingår i livet, vart hör de då hemma. Jag kan i efterhand tänka på det lämpliga i att göra som vi gjorde, mitt ex och jag, när vi (en god stund innan vi fyllt trettio) tryckte in barnen i volvon eller tågkupén och brakade ner till kontinenten utan vare sig livsvisdom eller ordentligt kapital på fickan. Kanske kan det ses som oansvarigt och brist på mognad. Ibland sov vi i bilen flera nätter i sträck, ibland fick barnen ingen mat förrän mitt i natten och då kunde det vara inplastad automatkorv från någon nattöppen mack på en motorled.



Men nu. Nu kan vi skratta halvt ihjäl oss åt de där minnena. Kommer ni ihåg när vi gick bort oss i Milano? ..eller gubben som bjöd på sitt hemgjorda mandelvin? ...eller gristransporten som välte? ...eller madamen med de korta kjolarna och den goda kaninragun? ..eller när mormor fick rycka ut när skäggiga damen skrämde Cocos från vettet.
Och det är ju inte bara resorna... Att ha en varm liten unge i famnen är väl lika underbart oavsett om man är tjugo, fyrtio eller hundra. Att få höra: Jag tycker om dina varma öron, det är väl ingen mogenhetssgräns på sånt. Bra och dåliga föräldrar finns i alla åldrar, och för- och nackdelarna har vi hört till förbannelse. Det finns alltid ett å ena sidan och ett å andra sidan. Men om man tror att man kan vänta in någon optimal fas i livet, där inget annat än föräldraskapet har sitt utrymme, då kan det nog bli svårt....

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Stina, det va JÄTTELÄNGE sen jag läste din blogg men nu gjorde jag det och GUD vad jag instämmer i detta inlägg!!! Det är så härligt att läsa om - och känna till ditt och ditt exs (hur skriver man?) liv med barnen och era resor och våra - jag tänker ju särskilt på den fantastiska julen i Menton...tågresorna,halvt hysteriska och ganska hemska med tanke på vad som hände på hemvägen - men barnen var MED oss, i allt som hände, både härligt och besvärligt...

Vi måste ses, förresten, om du har ork nu?!
Annie

Stina sa...

Ja julen i Menton. Den är ett superkärt minne. Ostron och transformers.