Underbara ungar!

Jag har de bästa barnen.
Sen sist har Lull klappat om mig när jag blev sjuk igen, och måste kolla halsen. Igen. Tröst, tröst. Lugn lilla mamma, jag hänger med till akuten. Och så sitter han där min hjälte, timme ut och timme in, medan den ena blodiga slagskämpen efter den andra raglar in på akutintaget. Och bara är snäll.

Ros har också snällpratat och fikat. Och så har hon gett goda råd om hur jag ska pensionsspara. Det behövs. Jag har varit inne på minpension.se och det är ingenting jag rekommenderar som söndagsnöje för medelinkomsttagare med hemmaår för barnapyssel. Om man inte känner för att trigga upp sig för lite slagsmål vill säga. Garanterad adrenalinkick kan göra att man går och ger någon en snyting.

Och så Cocos då. Som sjunger och sjunger. Berikar oss med avslutningskonserter på löpande band och utstrålar studentens evigt ljuvliga utsaga om att hålla den ljusnande framtiden i sin hand.

Puss till er!