Jag skulle ju inte skriva någonting förrän efter påsk. Anledningen är bland annat viss oro i känsloflödet inom min familj. Ibland händer det roliga saker, ibland sorgliga och man kan behöva tid för eftertanke och lite inre stillhet som exkluderar bloggbabbel.
Men så blev det Folkoperan igår. Birgitta Egerbladh, pålitlig när det gäller explosiva kulturupplevelser. Mitt hjärta brister är inget undantag. Så vackra arior! Så underhållande och så mycket igenkänning. Begåvad ensemble under begåvad ledning. Men mest av allt kul.
Hur ofta vrider man sig av skratt på Operan? Kanske inte så ofta. Men när Elisabeth Karlsson i fluffig tårtklänning trånar till bristingsgränsen och kastar tallrikar omkring sig till musik från Hoffmans äventyr...ja då skrattar man samtidigt som tårarna tillrar och man inser att hjärtan kan brista både av sorg och av glädje. För övrigt blir man väldigt sugen på mera opera.
4 kommentarer:
Ja, ELLER HUR??!! Gud, vad kul det var! Jag tror jag ska bli operafreak i mitt nästa liv! ...eller varför inte i detta, man vet ju att man har sig JUST NU, och man vet aldrig när hjärtat brister, av en eller annan anledning. Fast - det har ju ändå klarat ett och annat, både ditt och mitt, det är ju hjärta och smärta och lite bombodibom ibland -
HA EN HÄRLIG PÅSK, Bloggingqueen!!!
Annie
Glad påsk till dig ockå. Vi hörs efter helgen.
¨ÅÅÅ tårt-klänning.... låter fantastiskt... nästan lika fantastisk som den som Maria hade på sej på festen i lördax....
Glad Påsk nu... nyfriserad och fin!
Kramar från mig!
Skicka en kommentar