Så lämpligt

Halva fredagen har gått, helgen närmar sig. Då får jag plötsligt någonting som liknar baksmälla. Det kan vara spänningshuvudvärk. Nej men så förvånande.

Flyg fula gubbe flyg

Jag hatar att flyga. Ändå gör jag det. Rädd som en skit hela tiden naturligtvis. Sist flög jag till Umeå i full snöstorm. I miserabel psykisk kondition letade jag mig till min plats, satte mig och drog åt säkerhetstsbältet så att blodtillförseln omgående ströps till alla vitala inälvor. I sätet bakom mig satt en herre som hade varit med om följande:

• rök i kabinen
• flyg som tappat fart
• flyg som sjunkit dramatiskt
• konstiga lukter
• snö i maskineriet
• brum i motorn

Gubbdjäveln satt och skröt mittemellan två betuttade damer. Som sa ÅÅH och NÄÄÄHÄÄÄ. Jag satt och klapprade tänder och var helt tjurfärdig. Till slut sa jag till flygvärdinnorna. Som brottade ner honom på fläcken. Nej dessvärre inte. De fixade mig en gubbfri zon. De var förstående.

Sen ankomst på grund av giltigt förhinder

I dag stövlade jag in på min arbetsplats sist av alla. Lite ankommen av gårdagens fryntligheter på lokal med ölrättigheter, men mest var det Carl-Johans fel. Han tog nämligen plats i tevesoffan kvart i åtta på morgonen. Verserad, artig och avslappnad satt han där och förtjusade sin samtalspartner. Min svaghet för den mannen är dokumenterad. Nu kommer han med en ny roman. Jag hoppas på offentliga uppläsningar så att jag kan sitta och gotta mig i auditoriet. Och ja. Jag ska läsa romanen.

Det rör på sig....

Hoppsan, så sprintade tiden iväg och det är den...tjugoandra januari.
Redan!

Nya klädesplagg

Kommenterandet på bloggen kan ta en vart som helst. Jag har köpt två billiga reakoftor på indiska och kände mig föranledd att kommentera inköpet enligt följande i ett sammanhang som verkligen inte hade med varma tröjor att göra:

Det finns ingenting som fäller som luddiga, till viss del mohairprocentiga koftor från indiska magasinet. Man kan ha hur många klibbiga luddborttagare av rullmodell som helst, man är luddig i alla fall. Särskilt luddig är man på sina svarta t-shirtar.

Ibland förundras jag över min egen klokskap. Vilken observans, vilken precision, vilken stringens. Jag är mållös.

Januari

Nu har det varit åttonde januari i en vecka, trettonde januari i runda slängar hundra år, femtonde januari hur länge som helst och det är fortfarande bara nittonde januari. Någon som kan räkna? Hur går det här egentligen ihop.
Svar till förbryllad.

Till Paris

Till Paris, Till Paris, Till Paris....

Jag ska åka till Paris!

Jag ska packa mina vårhattar och kuvertväskor. Om det visar sig att jag inga sådana har i min garderob inköper jag lämpligt antal i god tid före avresa. Jag tar fram min pariskarta som är från 1996 och hoppas att den ska duga. Att det inte byggts om på centrala platser i staden så att jag kommer att få svårigheter att hitta. Min karta är smulig på ställen där det hade varit bra med tydliga anvisningar. Jag får ta fram en blyertspenna och fylla i gatorna. Jag har glömt bort var Rodin-muséet ligger. Jag kanske vill gå dit och smeka skulpturerna i trädgården. Om A följer med ska hon åka upp i Eiffeltornet. Det har jag gjort ett par gånger när jag var yngre. Kanske är det dags att göra det igen. Det mest framträdande minnet från tornet är en ofantlig dam som trängdes i hissen och nästan golvade mig med sin andedräkt. Jag var tio år och hade inte någon större erfarenhet av hur vitlök kan dofta ur varma gap med mycket prat. Om jag får tid ska jag gå i den där bokhandeln som är i fyra våningar och som ligger i ett hörn någonstans vid Place saint Michel. Sist jag var där köpte jag en volym av Makine som jag låg och läste på hotellrummet medan B var på någon sorts soirée. En kväll fick jag följa med och äta minisnittar och se städad ut. Vi träffade Charles som ångrade att han tagit med älskarinnan i stället för sin fru när han såg att jag var med. Hans näsa var rödare än vanligt. Jag undrar hur han har det nu för tiden. Jag ska utan att passera gå äta lunch på Drutten. Den som vill får följa med annars går jag själv. Jag ser framför mig kyparnas småspringande med fyllda brickor och deras vita förkläden som sveper över golvet. Men de kanske inte är kvar. Det kanske är nya tider även på Drutten. Hoppas att det kommer att vara sol! Då ska jag sitta på en parkbänk i Luxembourgträdgården och äta skinksmörgås och titta på snyggingar.
I helgen var min älskade lilla Ros på besök och vi hade det hur fantastiskt som helst. Vi åt thai-mat och gick på promenader och satt i soffan och varvade teveserier med babbel. Ett samtalsämne för helgen var att man inte ska ha så många färdiga förväntningar på sina utlandsresor. Man blir så lätt besviken.

Tredje muggen..

..latte för dagen. Jag sörplar och försöker uthärda januaritristessen. Och komma på något att skriva om. Absolut ingenting spännande händer.

Jo! Cocos har snaggat sig. "Ingen fara mamma, jag har ganska mycket hår kvar. Sex millimeter ungefär".

"Men du och ditt vackra hår!" tjuter jag teatraliskt och förstår samtidigt att det är just sådana mammakommentarer som får barnen att snagga sig till hårrötterna.

Snurrar i huvudet just nu...

• Gomorra. Den ska ju vara så bra. Och jag kommer inte någon vart. Måste man komma ihåg alla personer? Jag blir dizzy. Gomorra är boken till nästa bokcirkelläsning, så jag måste skärpa til mig. Räcker det om man ser filmen?
• Allt om min mamma. Kritikerna tycker sådär. Publiken tycker om den. Jag ÄLSKADE den. Att känslorna inte når fram till publiken, tycker jag är pretentiöst nonsenssnack. Vi var i alla fall en salong som berördes ordentligt under gårdagens matinéföreställning. Dessutom är det roligt att se den nya generationen begåvade skådespelarna ta sats och plats på scenen.
• Gaza. Jag försöker förstå vad som händer men fattar ingenting. Bara att det är hemskt. Beordrar mig själv omläsning av följande böcker för att få lite perspektiv: Inshallah, Det förlorade landet.
• Traktordäcket runt magen. Hur i hela friden hamnade det där? Träningspasset klockan fyra: be there!

Mina nyårslöften

Inspirerad av Maria avger jag följande nyårslöften:

1. Absolut inte byta jobb under året
2. Gå i maximalt antal skoaffärer och göra av med pinsamt stor del av lönen på skor. Jag slarvade med skoinköpen förra året och lovar bättring 2009.
3. Inte titta på Sex and the City mer än en gång i veckan.
4. Gå och lägga mig före tolv om kvällarna i alla fall de kvällar jag inte tittar på SATC
5. Börja steppa
6. Börja flörta
7. Se över mitt sparande (hohohohaha!)
8. Absolut INTE åka till något av följande ställen på kreditkortet: Indien, Egypten Marocko, Bali.
9. Bjuda hem mina vänner på mat lite oftare. De vet knappt var jag bor längre.
10. Att inte lova så förbannat mycket till höger och vänster, det brukar ordna sig ändå.

Hemma igen.

Efter en skön vistelse i Luxemburg är jag på plats framför datorn igen. Sedvanlig januaripepp att vardagar är det bästa som finns börjar nu. Hur många veckor är det kvar nu igen? Till påsk? Förtifyra, typ?