"Har du någongång..."

Just nu är det alldeles i ropet att göra listor på bloggarna. De är jättekul att läsa och tänk vad folk är uppfinningsrika och har varit med om saker. Nerd heaven för oss listfetischister (och vi är några stycken.)
En typ av lista handlar om att man ska svara på ett antal frågor (din första bästis, din senaste biofilm, senaste fyndet och lite sånt där.) Jag kan förstås inte låta bli att tänka på vad jag själv skulle svara på de där listfrågorna.

Ett par frågor ger vissa bryderier. En är "Har du haft ett one-night-stand?" Det verkar alla ha haft. Sedan är det: "Har du blivit arresterad någon gång?" Det är inte lika vanligt.
Jag tänker så det knakar. Hur jag än funderar kommer jag inte på ett endaste.

Men så kommer vi till det där med arrestering. Nja... När jag var ung och bodde i Frankrike förekom vissa festligheter i sammanhang som så här i efterhand kan ses som en smula obskyra. Nu kanske mina barn ska hålla för öronen, men det var rökiga lokaler befolkade av slynglar med tofsar i håret som spelade elgitarr som knastrade. Efter en sådan där tillställning skulle jag ta mig hemåt till hyrrummet. Jag hade en inflammation i en led just då och det gjorde ont när jag gick. Så jag fick låna en moppe av Omar. Omar var en libanesisk, helt underbar tjugoåring med jättekrull och massor av fnitter. Han slängde Ankies och min dykinstruktör i bassängen bara på skämt en gång och fick en snyting på näsan för det. I alla fall så var han snälla killen rakt igenom och lånade som sagt ut sin moppe. Det var bara det att moppen inte var helt laglig. Inga ljuddämpare, inga papper och annan skit. Men den passade mig. Jag knattrade nöjd iväg genom natten och hörde inte polisbilen som smög upp strax bakom. Inte ens polistutet hörde jag. Men jag såg ljusblandaren när de satte på den, poliserna, och då stannade jag förstås intill kanten. Jag fick sätta mig i polisbilen och svara på frågor. Vem var jag? Hade jag något pass? Vems var mobiletten? Hade jag några papper? Förstod jag att det här alltihop jag höll på med var förbjudet???? Och förstod jag vad det var för sorts kvarter, de här, som jag åkte omkring i, alldeles ensam i natten? Jag fick sitta där i TIMMAR!

Det var jätteläskigt. Biffiga poliser i gryningen i en livsfarlig medelstor fransk industristad. Pass och papper hade jag inte med mig. Och vad Omar hette mer än Omar och var han bodde... inte en susning. Jag började grina, så klart. Poliserna fick plocka fram servetter. Jag var bara nitton och kände mig skör. De tog inte med mig till finkan, de eskorterade mig hem, så någon arrestering i äkta bemärkelse var det väl aldrig. Hyrestanten där jag och Ankie bodde fick en uppringning och jag fick en föreläsning i fransk lagstiftning.

Men engångs. Nope. Alldeles för farligt.