Morgonstund har guld i mun

I morse vaknade jag och kände mig bakfull. Vilket jag inte var. Men mitt träningskort har gått ut sedan ett par veckor och jag har inte råd att köpa nytt förrän lönen kommer. Så jag har någon sorts abstinens. Därutöver hade jag inga kläder. Alltså: JAG HADE INGA KLÄDER! Att sätta på mig. Provade halva garderoben. Tiden rann ut och jag var tvungen att kasta på mig något. Det slutade med att jag idag ser ganska speciell ut. Som en fågelskrämma närmare bestämt. Håret var helt ur form. Jag höll på tjugo minuter med jag vet inte vad i badrummet. När jag var klar såg håret likadant ut som när jag gick upp. Frukosten fick mig på bättre humör en stund. Jag åt en extra smörgås med marmelad som kompensation för att jag inte kan träna. Det kändes riktigt bra. När jag sedan äntligen skulle gå, hundra timmar försenad, var mina svarta fingervantar borta. Jag ryckte i vant- och mössförvaringen som jag en gång köpt på IKEAs barnavdelning. Den släppte i kardborrfästet och ramlade ner på golvet. Där ligger den nu. Tillsammans med de byxor, tröjor och skjortor som jag ratade strax innan. Jag hittade inte fingervantarna utan tog ett par lovikkavantar med hål på båda tummarna. På tunnelbanan fick jag sittplats men hade glömt både tidning och bok så jag surade i alla fall. När jag kom till jobbet var allt som vanligt.