söndag, mars 15, 2009
Fyllkajor, mallgrodor och helt vanliga dårfinkar
När Solis och jag var på krogen häromsistens blev jag uppvaktad av en herre. Ganska snygg med propra kläder och vårdad frisyr. Men full som ett kryss. Han ställde sig så nära och pratade så intensivt att mina glasögon immade igen. Det hade väl gått an om han hade haft något vettigt att säga. Det hade han inte. Han gaggade oavbrutet på om hur förfärlig jag förmodligen tyckte att han var. Jag blev rätt less och sa åt honom att han var en trist figur som kunde gå hem och lägga sig eftersom hans enda företräde var att vara full. Tror ni att han skamset drog sig tillbaka och bad om ursäkt? Nehej då. Han blev stött och sur. Tyckte att jag var en dryg djävel som inte föll för hans pojkaktiga charm. Han stod kvar och gnällde över min småaktighet och förutsåg min framtid som spinster till döddagar. Hur tänker en man som uppträder på det viset? Är det så att bara för att jag är halvgammal, smygfet och småtrist måste bli hänryckt så fort första bästa jubelåsna visar intresse? Om jag eller Solis hade raglat omkring och stött på män med sluddrande och osammanhängande tungomål har jag en känsla av att vi skulle blivit hämtade av ordningsmakten. Smärttröskeln för kvinnligt störbeteende är låg. Den av sprit fullständigt intelligensbefriade mannen stolpade iväg och tryckte upp en annan dam mot bardisken. Hon log hela hon och de dansade tryckare resten av kvällen. Är det mig det är fel på?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Stå på dig - annars gör nån annan det (t ex ytterligare en trist fyllkaja)Ge inte upp ...
Jag tror på det manliga släktet, jag tror på att det finns fantastiskt fina och (relativt) nyktra män som vågar uppvakta oss snygga, smarta damer i våra bästa år, jag tror på livet, våren och kärleken! Amen.
Annie
Ja, ja, ja! Det är såna som du som jag ska lyssna på. För visst finns de, de där prinsarna. Frågan är ju bara att jag inte vet var.
Ja Stina - du har för höga krav! Jag säger det till dig nu, så du har en chans att ändra dig i tid!!! Nästa gång ser du glad ut och säger tack!!!
Ja du Stina, vi får nog ge oss ut på en singelkryssning eller liknande för att hitta drömprinsen. Men jag hade i alla fall trevligt i ditt sällskap.
Kram från Solis
Men Maria det var det enda jag gjorde då häromlördan. Solis satt och tjatade och sa "Le Stina, le för fan!" Så då gjorde jag det till jag fick ont i kinderna, och se där hur det gick. Det ena drägget efter det andra flockades runt mitt ljuva leende. Men tack, nä det sa jag inte.
Solis! Jag har alltid trevligt i ditt sällskap. Vi hade ju skitkul. Kryssning eller bar, strunt samma. Vi fortsätter att gå ut och röra på oss. Man får i alla fall skratta. Kram!
Skicka en kommentar