Om jag återvänder till Marocko, skulle det kunna bli till Essaouira. Det är en kuststad ungefär tjugo mil norr om Agadir. Kanske är staden mest känd för sin dragningskraft på hippies och rockandrollare på sextiotalet. Jag förstår deras förtjusning. Det är en mycket vacker stad, med fiske som främsta näring. En av mina danskavaljerer upplyser mig senare om att det är den blåsigaste staden i Marocko. Jag tror honom. Blåsten är påfallande frisk och tydligen en orsak till att staden trots sin charm inte drar särskilt många badturister. Atlanten viner oavbrutet och hårda vågor slår över piren. Här är det jacka och mössa som gäller, några shorts syns inte till. Vindsurfarna får dock sitt lystmäte.
Den indigoblåa färgen återkommer överallt i Essaouira. Det blåa sägs hålla det onda borta. Fiskebåtarna är genomgående blå. När stormen ryter och fiskebåtarna inte kommer i hamn på utsatt tid, går fiskarfruarna till en särskild plats och ber för sina män. Det är inte alltid som det hjälper.
På smågatorna i Essaouria pågår handeln av allt möjligt samtidigt.
Försäljning av teglas.
En av de mer oemotståndliga turistbodarna.
Typisk marockansk skivaffär "hål i väggen".
På vägen längs kusten mellan Essaouira och Agadir fick vi se de berömda klättrande getterna. Getterna klättrar upp i Arganträden för att äta av frukterna. Man kan tro att herdarna kastar upp getterna i träden för att turisterna ska kunna fotografera dem. Men det gör de inte. Getterna klättra upp i träden och ut på grenarna alldeles självmant. Goda bär tydligen.
Andra bloggar om: Marocko
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar