Det är med viss lystnad jag plockar ihop julsakerna. Samma sak varje år. Jag är så less på julgeten och tomtarna. Hyacinterna som doftade så gott på julafton luktar kattpiss och jag får ont i huvudet. Jag är dagen till ära femtitvå år och en dag. Jag äter resterna av kakorna och tårtorna från gårdagens eftermiddagskalas. De är dagenefterkalasgoda och superfeta. Jag känner mig som den plufsigare av porslinstomtarna men inte lika godmodig trots grädden.
Jullovet har varit toppen trots att jag lyckades smitta Annie med kräksjukan när hon bjöd på den ljuvligste nyårssupé. (Förlåt sweetie! jag fattade inte at det var kräkis jag led av.) Jag har latat mig, läst bra böcker, tittat på Jonas Karlsson på teven och pratat i telefon. Jag har promenerat lite grann men inte så mycket eftersom jag blev sjuk, men jag har beställt RESAN och gottat mig åt fantasier om vad jag ska ha på mig när jag promenerar i Marrakech. Enligt reseguiden ska man ha långbent och långärmat om man är nordisk flanös.
Idag har jag börjat jobba och förmiddagen ägnades åt att jämföra julhelgens genomlevda åkommor. Det visade sig nämligen att alla andra också hade haft feber och spytt. Nu är alla dock på plats och det är ju bra eftersom våren innebär groteska mängder jobb. Vad är vi för sorts lidande folk egentligen?
Skönt att komma igång igen. Inget fjäsk och bjäfs med ledigheter och punchdrickande. Här ska jobbas fram till påska. Fastän jag ska nog lyfta upp det aningen hafsigt tillkomna nyårslöftet: trycka till svårmodet och släppa loss en smula. Lidelse före lidande om man så säger. Summering och reflektion över resultatet nästa nyår!
3 kommentarer:
Ja, jag förlåter! Lite kräk kan det väl vara värt att få fira i trevligt sällskap med sina vänner - eller?!
i alla fall var det ju inte med berått mod, och förresten kan vi inte vara säkra att smittkällan verkligen var du, kära syster!
Syster Yster, skulle jag kanske säga, förresten, med tanke på dina lössläppta nyårslöften! Får man hänga på nån annans löften, om man inte kom ihåg att avge några egna, förresten? I så fall skulle jag vilja göra det, för det lät liksom kul. Men jag kanske borde bli mer seriös istället, med tanke på mitt leverne (i vissa bestämda avseenden, i alla fall)det gångna året...?
Hur som helst så är jag frisk nu, och har jobbat bara lite lätt idag, därför blir det jobb även i helgen. Men snart så kan vi gå ut och göra stan osäker igen, vad sa du att det där jazzhotellet hette, sa du...?
Kram, Annie
Käraste Annie. Ju mer lössläppt dess bättre. Jag ska försöka lista ut vad jazzklubben heter så drar vi dit och lössläpper oss helt obehärskat. Eller så sätter vi oss i ett hörn och sippar å ett glas vin och lyssnar på det vanliga städade sättet. Kram
Gostei muito desse post e seu blog é muito interessante, vou passar por aqui sempre =) Depois dá uma passada lá no meu site, que é sobre o CresceNet, espero que goste. O endereço dele é http://www.provedorcrescenet.com . Um abraço.
Skicka en kommentar