Tvättstugerutiner

Jag måste ju tvätta fastän jag mötte RÅTTAN. Nu går det till så här: Jag väljer skor med omsorg innan jag går ner i källaren. Jag tar ett par grova med hårda sulor som smäller hårt mot golvet när man går. Jag sparkar hårt, tre gånger eller mer på dörren ner till källaren. Öppnar och kikar ner i källartrappan. Tänder lyset. Är det fritt klampar jag nerför trappan. Slår med nyckelknippan i ledstången så att det ekar i huset. På nedersta trappsteget kikar jag runt hörnet för att kolla att det är fritt. Är det det, då skyndar jag fram till tvättstugedörren. Sparkar några gånger på järndörren. Bang, bang. Öppnar och kikar in. Jag böjer mig ner och kollar under tvättmaskinerna. Det är svårt att se. Massor av rör och slangar. Kollar alla hörn. När jag bedömer det som fritt fram går jag in i rummet. Snabbslänger in tvätten i maskinerna, trycker på knappen och springer upp till lägenheten igen. Samma ritual när tvätten är klar. Klamp, klonk, spark och skrammel. Innan jag törs använda tumlaren fattar jag tag i en tvättkorg och rullar iväg den med maximal kraft mot torkskåpet. Tjong! Jag inbillar mig att om råttan trycker därunder blir den rädd och springer fram. Då kan jag retirera med full karutta uppför trappan. Mangeln och torkskåpet vågar jag inte använda, jag måste ha ryggen fri så att fienden inte kan smyga upp bakifrån.
Så här långt har min strategiska, militäriskt noggrant planerade tvättrutin fungerat. Och grannarna, stackars dom, de undrar väl vad det är för jätteråtta som härjar och lever rövare i deras tvättstuga.