Sommarkverulans

Nu tog visst sommaren slut och på ett sätt är det skönt. Man slipper de nästan-nakna. Jag kan verkligen bli en sipp gammal kärring när jag stöter på de nästan-nakna. Det stör mig inte för fem öre att folk är avklädda på stranden eller vid sommarstugan, där får man skvimpa på med kropparna som man behagar enligt mig. Men på stan, på restaurangen, i affären eller på rastplatsen. Näe, vet ni vad! Kläder PÅ. Gärna hyfsat långbent. För att inte tala om vad jag anser om klädkod i Saluhallen. KLÄDER PÅ!!

När jag skulle köpa lammkorvar häromdagen hade jag en tämligen bedagad gentleman vid min sida i köttdisken. Inte med helt bar överkropp, men med skjortan uppknäppt så att det räckte. Svettpärlor i lurvet på bringan. Och shorts. Och då pratar vi inte om välstrukna city-shorts, utan den urtvättade sorten som är krympta, sladdriga och nedhasade på samma gång. Badskor på fötterna. Ja ni fattar. Den alltid lika vänlige marockanske näringsidkaren som äger affären, tog plötsligt fram sina knivar. Han började vässa frenetiskt. Jag tyckte att hans blick fick en oroande lystnad över sig, när han blängde på den vällande magen som han hade framför charkdisken. Han vässade och vässade och för ett ögonblick fick jag för mig att nästan-naken-gubben skulle hamna i köttkvarnen med fru och allt om han inte passade sig. Men så lade slaktaren ifrån sig knivarna och vände sig mot mig. Log sitt vänligaste och ägnade mig och mina korvar så mycket omsorg att svettmagen tappade intresset och gick till en annan butik. Tur för alla parter tänkte jag, tog min påse och åkte hem.