Andra midsommaraftnar

Minnena kommer huller om buller när jag ska tänka efter. Vilka midsomrar jag minns som särskilda.

• Nettan och jag går upp på Hultomsberget en afton. Vi har en korg med förnödenheter. Vi sitter hela natten och småfryser och dricker lättöl och tittar på ljuset som kommer lekande över havet. Vi pratar förmodligen om livet, eller kanske är det om killar. Vi är sexton.
• B och jag sitter på uteplatsen i Enskededalen. Året är -82. Ros är ett och ett halvt. Solen steker och vi äter midsommarlunch, inte en kotte mer än vi är hemmavid. Vi har just kommit hem från Korsika. Just då bestämmer vi att vi ska gifta oss. I augusti samma år. Ros äter ett helt fat med köttbullar.
• 2003 sitter Cocos och jag på en i stort sett folktom taverna i Turkiet. Maten som serveras är mexikansk. Vi får låna sombreros. Det finns hiskeliga kort på oss, där vi sitter i hattarna och håller på att svimma av värmen. Vi beställer glass men den är slut.
• Älsklingsfilmen bland familjefilmer är en midsommarfilm. Vi är på landet, barnen är små och knyter kransar och vi gör en minimal midsommarstång men det gör ingenting eftersom barnen är så små. Vi dansar och dansar och leker björnen sover tills vi knappt orkar stå. Alla är med. Bryggan är fortfarande så hel att man kan gå ut dit och meta.
• Jag jobbar på kollo på Barnens ö. Min pojkvän också. Jag arbetar i köket och det är mycket midsommarmat att laga. På kvällen är det riktig logdans. Ganska många ledare blir fulla. Vi är några som stannar ute hela natten med filtar runt axlarna, för att titta på soluppgången. Fast mitt i allt börjar det regna. Den sommaren regnade det jämt. Någon kommer springande och berättar att två ungar har rymt. Vi letar och letar och inte förrän nästa dag kommer ungarna tillbaka. Men det var nog en helt annan natt, när jag tänker närmare efter.
• Vi är i Frankrike med det stora kompisgänget. Många vuxna, massor av ungar. Vi sitter under platanerna på Kryddtorget och tar ett litet glas digestif. De minsta snor runt borden, köper tuggummibollar ur automaten på tabacen och charmar Monsieur bakom bardisken. Vi drar oss upp mot lägenheten för att lägga de små. Jag tittar på klockan och den är nästan tolv. Var är Lull?? Jag lutar mig ut i den svarta medelhavsnatten. Inga barnröster hörs, bara vågornas plask. Jag är förbannad och ängslig. Var är ungarna? De andra föräldrarna undrar också. Efter någon halvtimme hör vi skrapet av rullbrädor mot trottoaren. Skrattiga barnröster. Var har ni gjort?? undrar vi. Lekt. Säger de. Kanske 1991