Det är helt otroligt. Jag är ledig. Jag ska ha semester i sex veckor! Så lång ledighet har jag aldrig haft förut och nu ska jag njuta... Men varför känns det så konstigt? Varför är jag inte sprittande uppåt och planerar en massa roligheter? I stället kommer en känsla av tomhet. Det kryper i lederna, jag känner mig småförkyld och vet inte vad jag ska hitta på. Och när jag tittar i kalendern ser de här veckorna rätt futtiga ut. Snart är det höst igen och hur ska jag orka med den då?
Som tur är känner jag igen stämningen vid det här laget. Jag drabbas varje år. En sorts intighet som jag tror att de flesta av oss nine-to-five-people känner igen när vi plötsligt har en rymd av frihet framför oss. De här semesterveckorna MÅSTE bli bra. Det ska vara roligt och skönt och umgänge och upplevelser och god mat. Och så går man in i den första semesterdagen och är inte ens särskilt glad. För det mesta ändras det här efter en stund. Men några timmar får man tillåta sig att tjura och jämra sig lite. Sen varvar man ner. Äter den goda maten, umgås med de sina och tar dagen som den kommer. Jag ska börja med att sätta på en till kopp kaffe. Ringa Annie. Det hinner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar