Väsentligheter en måndag i maj

Idag hände följande:
Jag tog lunch på stan med C. Vi hade mycket att prata om. Vi gnällde lite över sakernas tillstånd men öste lovord över våra medarbetare. Vi åt stora, förbjudna räkor i frityrsås. Fy vad vi skämdes, men vi valde ett bord med bås och höga kanter så att inga bekanta skulle behöva bli illa berörda över att springa in i oss. Jag hade sagt på jobbet att jag skulle vara tillbaka vid ett. Jag kom en liten smula senare.

När jag kom tillbaka till jobbet uppträdde jag besvärande energiskt. En långlunch förpliktigar på något sätt att man arbetar in resten av veckan under återstoden av dagen. Jag rände alltså omkring och ställde obegripliga frågor, mejlade och var allmänt tjatig. Efteråt kunde jag inte påminna mig om vad jag egentligen sysslat med.

Under eftermiddagen drog alla anekdoter om sina deklarationer. Maria vann. Hon hade lagt sin deklaration på golvet i hissen och glömt den där. Promenixat iväg till tunnelbanan, förmodligen med intressantare saker att tänka på. (Hoppas du hittade den sweetie!)

När jag skulle åka hem och stod i busskön frågade en kvinna var jag hade köpt min kappa. Hon tyckte den var snygg. Min kappa är inte snygg, den är skrynklig. Den är köpt på rea på Lindex i Härnösand 1997. Hon kanske var blind.

Nu tänker jag sätta mig framför teven och titta på You´ve got mail. Den har jag sett sjuhundra gånger förut. Typ.

Läs även andra bloggares åsikter om Vardag