tisdag, maj 13, 2008

Elefanterna trumpetar


Jag är mot bättre vetande förtjust i dem. Ni vet, elefanterna på parnassen. Jag råkar tycka att det finns vissa kvaliteter. Nu har den ene retat upp den andre. Tompa beskyller Larsa för att vara grund. Lite halvt på dekis efter åttiotalshöjdarna som var granne med gud. Själv besväras Tompa av att han inte på ett tillräckligt finkänsligt sätt kan tacka nej när Larsa erbjuder honom att regissera hans pjäser. Tompa sätter hellre upp Ibsen eller Pinter. Jo man tackar. Men finkänslig, nja jag vet inte. Jag tycker nog att Tompa fläskar på rätt bra när han kräks över Larsas skaldjursfaiblesse och tillhörande magknip. Jag har inte läst dagboken (eller vad det är), men jag ska. Var så säker. Ce säger att man skrattar hela resan till jobbet. Jag älskar den där typen av sofistikerat skitprat. Det jag inte fattar är att de gitter bråka. Båda är giganter i sin branch. VEM ifrågasätter egentligen deras storheter? Och vem intresserar sig för att stå och heja på än den ena än den andra? Två präktiga gamla hannar som vässar sina betar och rusar mot varandra för att vi markattor ska vara helt säkra på vem som är virilast. Min snaskiga fantasi målar upp att det är en kvinna med i bilden. Vem kan DET vara?
Läs även andra bloggares åsikter om ,

5 kommentarer:

Maria sa...

Sååå roligt beskrivet hörru!!!

Anonym sa...

Fy Fan vad bra du e´, det var så på kornet - jag KÄNDE precis så när jag läste Tompas inlägg, men skulle aldrig kunna uttrycka det som du! Såå, du ska läsa den du - ja, du är väl förstås redan klar med den lilla nätta bokcirkelvolymen, och behöver nåt att verkligen bita i?! Lycka till! :) Men hur ska det då gå med ditt andra nära förestående projekt, som tant Annie har talat om för dig att det snart är dags för?? VA?!
Här hinns inte läsas nåra tegelstenar, här äts det bara den ena middan och lunchen efter den andra! Hej hopp i vårsolen!

Annie - lätt vårgalen.

Stina sa...

Tack mina darlingar! Men Annie, jag får allt hålla till godo med tegelstenarna så länge. Alla har inte så ljuvliga vårluncher som du att förtära vettdö!

Anonym sa...

...nej, det förstås - men rätt som det är vettdö...
Annie

Anonym sa...

Helt underbart!!
Men oj vad spännande! Vem rä honan????

Eller är de kära i varandra?