8 saker jag inte tänker ge en sportslig chans!
1.Främlingsfientlighet.
Hur kan man känna sig så hotad av att människor från andra delar av världen vill dela vardag och gemenskap med en själv?
2. Livets ord
Religiösa sekter ger mig rysningar.
3. Trångsynthet
Vet-bäst-tanter med snäv världsbild kan enervera mig något otroligt, undantaget mig själv då förstås, som alltsomoftast har någon viktig värdegrund att lyfta fram.
4. Skrytmånsar
Viktigpettrar som börjar sina meningar med: Pengar är inte allt här i världen, och på så sätt klädsamt diskret talar om att de själva är så välbeställda att de inte behöver bry sig om vad saker kostar.
4. Tamråttor och andra små ludna trivselhusdjur
Hugaligen! Inte en chans.
Hugaligen! Inte en chans.
5. Brännboll
Jag är så glad att jag är vuxen och kan tacka nej utan att darra på rösten. Ingen andra chans där inte!
6. Huliganer
Jättekul med fotboll. Värdelöst med huliganer och fotbollsvåld. Totalt värdelöst, inte en chans.
7. Blodpudding
Har redan fått alldeles för många chanser.
8. Homofobi
Jag blir alltid dödstrött av att lyssna på homofober, fastän jag försöker ge dem en chans att förklara vad de menar innan jag vänder på klacken och går.
Bilderna till det här inlägget är alla lånade
5 kommentarer:
Yo! Word!!!
Ja, särskilt det där med blodpuddingen känns som en världsfråga.
Men hallå! ´Jag äääälskar ju blodpudding.....
Men L8 gör du! Ja, ja, den får väl vara kvar i butikshyllan ett tag till då. Min aversion kan hänga ihop med att jag föråt mig som ung. Det var det enda jag kunde laga. Förutom korv, men det äter jag fortfarande med lustfylld aptit. Take care, raring!
Ja jag fick ju aldrig blodpudding hemma... fast en gång åt jag förmycktet i skolan minns jag... men jag blev bjuden på blodpudding i somras & det var en mkt angenäm smakupplevelse.. konstigt nog :)
Skicka en kommentar