Mina nysulade skor läste av gruskornen mot asfalten på ett helt nytt sätt.
En pytteliten fågel satt och sjöng upp lite försiktigt på en omkullvält cykel utanför min port.
En av de jäktande citydamerna som jag mötte på väg till tunnelbanan hade på sig en vårkappa med blomstertryck.
Jag läste i tidningen att någon skådat en huggorm som solade sig. Inte utanför mitt jobb, där är en pöl stor som Genesarets sjö, men på ett torrt och soligt ställe.
Cocos flög till Umeå utan mössa. Där är det fortfarande sju meter snö, men vad gör det när våren är på väg.
Jag började dagen med att ikläda mig en t-shirt i färgen knall-lila i förhoppningen att jag ser ut som en blåsippa.
5 kommentarer:
Klart du ser ut som en blåsippa... och jag har köpt mig en symaskin!
Ja, men då skaa man kanske inte ge upp ändå rå´ ... ska genast bege mig på en rekognosceringstur in i de inre, outforskade delarna av garderoben för att se om där döljer sig något skirt, färgglatt och vårlätt bak allt det svart-gråa...
Annie Soffpotatis, snart på väg upp...
Maria jag har förväntningar tills på tisdag. Då vill jag se bahytterna och volangrna. Men den kanske inte är levererad så snart?
Annie, finns det vår finns det hopp. Och i garderoben finns det massor av bortglömda godbitar, det garanterar jag. I allehanda vårfärger.
Du Stina ...man ska inte utmana Ödet sådär - "vår", jo jag tackar! I morse skottade jag bort tre ton tung snö för att få läsa Rocky till frukosten - och det bara MÅSTE jag, annars blir det ju ingen bra dag!
Men det är j-ligt vackert här ute på landet, det är det!
GOD JUL!
Annie
Ha, vinter kanske. Men helt klart vårvinter. Se ljuset! Kram.
Skicka en kommentar