torsdag, november 27, 2008
Vad var det nu igen?
Jag har en otrevlig känsla av att jag har glömt något viktigt. Eftersom jag för tillfället har två arbetsplatser är möjligheterna i stort sett oändliga att glömma att ta med saker mellan respektive skrivbord. Men idag hade jag med mig läsglasögon, terminalglasögon, rapport att skriva vidare på, lapp med nytt lösenord till datorn, båda telefonerna samt laddare. Ändå har jag den där känslan. Jag ska ta göteborgsbussen i morgon för att hälsa på Ros och J. Det kan vara det som spökar. Inte glömma tandborste, telefoner, adress, bokningsnummer, kamera, födelsedagspresenter och plånbok. Men jag har redan packat allt det där och ställt i hallen, så risken är inte så stor såvida jag inte promenerar ut genom dörren tomhänt i morgon bitti. Jag har kanske glömt något jag lovat fixa? Glömt att ringa någon viktig person? Räkningarna? Spisplattorna? Nej allt är avbockat. I ren stress har jag till och med borstat kängorna vilket är klart overkill när det gäller mig. Förmodligen kommer jag att leva i livslång ovisshet vad det är jag har glömt. Om jag nu har glömt något. Tills vidare rådbråkar jag min lilla nallepuhhjärna så den blir alldeles rufsig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det är tur att man har en nallepuh-hjärna... tänk hur illa det skulle vara att leva i verkligheten annars... en buffert liksom!
Sluta nu o rådbråka din nalle puhhh järna för jag tror int du glömt nått efts du int kommer ihåg de...
Puss Stina o Marina!
Nääää, skojar bara Marrängen, men va hette dom där två, Åhhh Tina o Marinalåten?
Ja även om jag glömt vad jag glömt så har jag genomlevt helg och nästan hela måndagen ändå. Och visst minns vi Tiiiina å Mariiiiina. Var det Sten och Stanley?
Va skönt o vicken tur, var de inte ABBA?
Jag och en rätt trist kompis (Tina) lekte skivaffär med hennes pappas gamla stenkakor och trattgrammofon... need I say att Tinas favoriiitlåt var just "... för Tiiiiina och Mariiiina..." men på stenkakevarianten har jag för mig att det var en dam som sjöng... annars känns det som en dänga som Lasse Lönndal kanske kunde klämt ur sig... och nu GILLAR jag Lasse!!!
... ÄLSKAR Lasse... menade jag!
... den EVIGE tonåringen!!!
(känns inte helt aktuellt idag måste jag säga!!!)
...Jag älskar också Lasse!!!
O så tror jag föresten att det var två brudar som sjöng den? På Tyska?
...o sen kom Stickan o snodde låten o gav letade upp en blondin o en brunett (för så skulle det visst vara) satte på de likadana kläder o sa ....SJUUUNG!
Verkligen? Blondin och brunett? Jag tycker vi enas om Lasse L. eftersom vi ÄÄÄLSKAR honom och han gör sig väldigt bra i melodiminnet när man nynnar. För nu gör man det. Nynnar Tiiina å Mariina, lalalalalala. För mer kommer i alla fall inte jag ihåg.
Skicka en kommentar