Lucia

Mina arbetskamrater kommer senare eller går tidigare idag. De ska lussa på dagis och i skolan. Sentimentaliteten slår till igen. Jag minns de tidiga morgnarna när familjen steg upp i natten. Yra i huvudet av trötthet. Lusselinnen och glitter på galgar i hallen. Glåmighet och förväntan i salig blandning när de tidiga morgonlussebullarna doppades i chokladen. Och så iväg.

Dagisluciorna i för korta eller för långa linnen. Sugandes på de elektriska ljusen så somliga slocknar. Fröknarna med glitter i håret och tongaffel. Den ljusa sången, barnrösterna. Tomtarna som ryker ihop längst bak i ledet. Någon har klätt ut sig till gran, någon har vanliga hängselbyxor, några kryper upp i varma föräldrafamnar och skiter i traditionerna.

Stallets luciatåg! Familjen fryser nästippen av sig på ridhusets läktare, trots dubbla långkalsonger. Papporna serverar glögg och korv i stallgången. Luciashowen är bejublad. Hästarna är välryktade och har små tomteluvor.

Skol-luciorna! Liten Lull som går runt i alla klasser och sjunger Staffanssången. Storasyster i storklassen kommer hem och berättar stolt att han var så duktig.

Sångfågeln får också solosång och nästansvimmar varje gång från värmen av ljusen och sångfågelnerverna.

En lussenatt satt jag och sydde ett lucialinne till Ros av ett lakan. Affärernas linnen var tvärslut.

Spetskrage av en babyskjorta från femti-talet.

Ett annat år bakade vi pepparkakshus som blev så mjukt att det sjönk ihop till en pöl. Vi bakade ett kilo pepparkaksgrisar i stället. Ungarna hade kamrater hemma. Vi tittade på Tre kronor och åt upp kakorna till sista grisen.

I år ska jag på processamordnar-mys med glögg och bullar. Tiderna förändras och vi med dem.