Min mormor sa alltid att man inte ska oroa sig för framtiden. Man kan inte göra så mycket åt det som händer i morgon i alla fall. Min mamma har ungefär samma inställning. Jag gör allt jag kan för att försöka lyssna och lära av de visdomsorden. Men tror ni att jag lyckas? Nix. Jag är en gruvare nämligen. Jag har i allmänhet ett komplett värsta scenario i åtanke för vad som eventuellt kan hända framöver.
Mat som kan vara förgiftad, möten som kan bli jobbiga, plan som kan missas alternativt störta alternativt kapas, cigaretter som kan fatta eld, bussar som kan bli försenade, hjärtan som kan stanna, myggor som man kan bli sjuk av, knölar....
Och hur ofta har det här hänt just dig? Frågade min visa mor när jag beklagade mig som värst. Nja aldrig, närmare bestämt. Men man vet ju aldrig, rätt som det är händer det nåt och då är det bäst att vara förberedd. Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag haller med mormor, det finns inget annat att göra at evenuella problem, än att chilla! =)
Skicka en kommentar