Modernistisk teater

Om jag skulle beskriva de sista dagarnas förehavanden i vår lägenhet i en pjäs, då skulle det kunna bli så här:

Akt I

Jag (vid symaskinen): Har du sett sprättaren?
Cocos: Nej, men har den inte halkat ner på golvet som den gjorde nyss?
Jag: Nej, jag kan inte hitta den någonstans.

Några minuters tysnad.

Cocos (vid datorn, spelar in festmusik): Du blir väl inte trött på låtarna? Jag ska bara omgruppera lite på skiva tre.

Jag: Nej, det är lugnt. Det är bara kul. Komma lite i stämning inför festen.
Cocos: Tycker du jag ska ta med den där Uggla-låten eller är den för vulgär.
Jag: Kör den du. Kan du sänka ljudet lite.
Cocos: Jag sätter mig framför teven en stund. Jag måste ta en paus.
Jag: Fy fan vad det ser ut här. Vi måste röja lite innan mormor kommer.
Cocos: Ja. Finns det någon mat i kylen? Jag är hungrig.
Jag: Nej. Jag måste gå till tygaffärn. Jag klippte sönder fodret, jag måste ha en meter till. Ska du med?
Cocos: Nej jag måste äta och fortsätta med spår fem sen.

Akt II

Jag: Faan också. Har du sett sprättaren? Jag måste ta upp. Kragen fastnade. Kan du titta borta vid teven om den rullade dit.
Cocos: Nej jag ser den ingenstans.
Jag: Hördu vi kanske skulle äta lite. Jag börjar bli vimsig. Kan du sänka lite? Har vi någon mat hemma?
Cocos: Nej jag tror inte det.
Jag: Man kanske skulle ta en promenad. Ska du med?
Cocos: Nej.

Man kanske skulle sadla om. Bli pjäsförfattare.