Hemma.
Fiskeläget Trysunda utanför Örnsköldsvik. Här föddes och levde min mormor. Ljuvligt vackert men jag minns hennes berättelser om vinden som ven om vintrarna. Och om hur ensamt det var ibland. När mormor var runt tjugo kom en skeppare och lade till med sin båt. Han gjorde sig upprepade ärenden hos mormors familj. En dag friade skeppare Edvin till mormor och hon svarade ja. Hon klev ombord på hans båt och lämnade Trysunda. I fortsättningen skulle hon mestadels komma att tillbringa somrarna på Edvins hemmaö.
Här är mormors och morfars ättlingar. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
3 kommentarer:
Hej!
Trevligt att läsa din blogg igen. Det låter som om du har haft god tid på dig att läsa böcker i sommar.
Hoppas att vi ses imorgon hos Karin.
Tur att du köpte kameran innan sommaren så vi får se hur vackert det är där uppe!
Monica: javisst ses vi!
Maria: Ja det är finfint. Vi bara måste se till att hitta en helg när du kan komma upp och titta på riktigt.
Skicka en kommentar