Rolig fråga

Jag är en sådan där tant som antagligen ser tillräckligt snäll ut för att kreti och pleti törs stanna mig på gatan och ställa frågor. Häromdagen blev jag stoppad av en kille i tjugoårsåldern med mobilen i högsta hugg. "Vet du hur man stavar till törtels? Är det TURTLES (bokstavsuttalat) eller stavas det som det låter, TÖRTELS alltså?" "TURTLES. Hundra procent säker!" "Åh, tack så mycket då." sa han och knappade in det rätta svaret på mobilen.

Semestertider

I morse pratade jag med min telefon. Jag satte mig upp med ett ryck i sängen, fumlade fram glasögonen och stirrade stelt på min mobil. Sedan tilltalade jag den med orden; Tio över åtta! Jag hade försovit mig, men bara två timmar. Aldrig har någon sett mig dricka ett glas juice så snabbt, klä på mig så tornadolikt och löpa till tunnelbanan i en sådan fart. Följande fick anstå till påföljande dag: tandborstning, klädurval, kamning. Jag hade en rätt viktig tid att passa klockan nio. Ett uteblivande hade INTE varit roligt. Fyrtio minuter senare kom jag inångande på min arbetsplats iförd egendomliga kläder, med håret på ända och rösten i falsett. Så kan det gå när man börjar tagga ned för semester.

På banan igen

Mitt modem ligger och väntar hos tobakisten på Odengatan. Jag ska hämta ut det idag. Yes!

webboholics

Igår när jag kom hem hade jag fortfarande inte fått mitt modem. Jag klampade in till min telefon med skor och kappa på. Ringde upp leverantören som jag kanske inte behöver namnge men som börjar på Co- och slutar på-em. Jag var placerad på fyrtioförsta plats i telefonkön. Medan jag väntade kunde jag passa på att få information om nya produkter och sommarerbjudanden om sextio tevekanaler. Jag la telefonluren åt sidan och tog av mig kappan. Mina nya gympaskor skavde för mycket att dra av. De fick vara kvar. Jag kokade en kopp te. I luren hördes: Om du har problem med internet, prova att dra ur sladden och starta om datorn. Det brukar hjälpa. Jag hittade gamla syltkakor i skafferiet. Jag åt och smulade ner telefonen. Du är fortfarande placerad i kö. Din köplats är trettiosju. Grinigheten lurade i vassen. Magen reagerade på syltkakorna så jag gick till badrummet och borstade tänderna. Jag packade ur träningspåsen och samlade ihop lite tidningar. Tiden gick. Plötsligt hade jag köplats 2. Klockan hade hunnit bli halv åtta. Då försvann all kommunikation. Ett dystert surrande ur luren. Hallåå! pep min försvagade stämma. Syltkakorna var slut, jag var förbi. Jag ringde upp igen. Välkommen till Co-em. Just nu är det många som ringer... Klimakteriesvettningarna knockade mig till sängläge. Jag väntade ytterligare en halvtimme. För att höra att mitt modem inte hade blivit ivägskickat. På onsdag kanske det kommer fram, eller på torsdag. Eller till påsk. Hallå, jag BETALAR för min uppkoppling och jag LIDER av internettorka.

Fortsättning följer.

Skit också!

Internetet har pajat hemma. Jag kan inte skriva på bloggen. och jag som hade så mycket roligt för mig i helgen som jag tänkte berätta om! Jag får summera när jag fått mitt nya modem. Tills vidare smygsurfar jag på jobbet.

Fötter

Min damtidning hade ett reportage om hur man anordnar en lyckad fest. En punkt förspråkade att man skulle låta gästerna ha på sig skorna, de känner sig bekvämare då. Och, sade texten: Fötter är fula, skor är snygga.
Om det kan man väl tycka vad man vill, men någonstans är jag benägen att hålla med. Som många andra har jag ett kluvet förhållande till fötter. Fötter kan var det ljuvligte som finns. Fötter kan vara outsägligt frånstötande. Så här års slår de i alla fall ut i blom. Direkt från insvettade vinterstövlar och grovkängor till sandaletter och flip-flop. Knotiga. Vita. Vackra. Anskrämliga. Gulliga. Ganska många med ingniden brunutansol. Så även mina. Eftersom jag som sagt håller på att gå igenom mina foton kommer en bild på ett par icke anskrämliga fötter.

Läs även andra bloggares åsikter om Fötter

Lasternas summa är konstant

Jag håller på att försöka ordna upp mitt bildarkiv. Och då pratar jag inte bara om ormboet i min dator där mapparna heter saker som för tankarna till en borderlinediagnos. Jag skulle så gärna vilja ha lite koll även på fotolådan. Om ni förstår vad jag menar.

När jag nostalgiskt går igenom mina gamla bilder slår det mig. Fokus har liksom förskjutits under åren. I mina gamla fotoalbum finns det gott om killar.

En ung sprudlande fransman anno 1975

På senare år har jag förvånansvärt många bilder på...ja gissa! Mat.

Man håller väl på att bli en gammal stofil helt enkelt.

Sökordstoppen

Ibland undrar jag hur min blogg skulle klassificeras i ett bloggkatalogsystem. De senaste sökningarna som letat sig fram till min blogg lyder:

• Skansens jätteråtta
• Marockanska män
• Bantningsmetoder med spruta
• Atlasvampyren
• Tips för att ta tag i sitt liv
• Vad har tigrarna för historia
• Varma toasitsar

Kiss my Rice

Oh kära nån. Prominenser på samma hotell i vår lilla ankdamm. Det visste jag inte men det visste Maria som håller reda på saker bättre än jag. Själv fick jag vänta i evigheter innan jag kunde komma över Torsgatan i torsdags. KORTEGEN skulle nämligen flänga in till city efter samtalen i Väsby. Jag stod med mina ica-kassar och väntade och drogs med i den allmänna stämningen av "snart kommer de". När de första motorcykelpoliserna blåste förbi i hundrafemti och tjöt med både larm och blåljus drevs jag av en inre kraft att ställa mig vid vägkanten för att försöka få en skymt av HENNE. Några svarta piketer susade förbi. Man såg biffarna med solglasögon i framsätena. Sedan kom fyra eller fem (tror jag) limos med gråa rutor och ännu fler biffar. Farten var som i amerikanska polisfilmer. Jag försökte se städad och icke-våldsbenägen ut där jag stod och glodde i jeansjacka och matkassar. Man har ju fattat att situationen är spänd vid dylika statsbesök. Obetänksamma rörelser och egendomligt uppträdande kan få direkt ohälsosamma konsekvenser. Man har väl läst sina Sjövall Wahlöö.

Stolt mor!

Jag kan verkligen inte ta åt mig äran av deras bedrifter. Men jag blir stolt i alla fall. Över ungarna. Igår bevistade jag ett föredrag där analysen av Marx påverkan från Hegel stod i fokus. Auditoriet bestod av filosofer som kunde konsten att ställa adekvata frågor och dricka vin samtidigt. Frågorna besvardes namnkunnigt av föredragshållaren. Som var min son. Applåd!
Friedrich Hegel