Måndag

Fortfarande helt eländig, men jag tror inte att jag ska avlida längre. Jag har under de senaste dygnen slagit personligt rekord i tedrickning. Det lindrar i alla fall lite grann och så har man något att sysselsätta sig med. Till min fasa upptäckte jag i morse att mina receptbelagda mediciner höll på att ta slut. Jag var alltså tvungen att uppsöka ett apotek. Där var det evinnerliga köer och vänetider och jag blev knuffad i ryggen av en gubbe som tyckte att jag skymde nummerlappsautomaten. Om jag inte hade varit så svag hade jag knuffat tillbaka fastän gubben var minst hundra år. Min småretliga sida ligger inte långt under ytan när jag är sjuk och ynklig. Jag köpte även kaffe, vilket var tur eftersom det också var slut, men glömde helt bort mat. Cocos kommer förbi ikväll med en pizza. Jag ska strax krypa ner i sängen igen och titta på ytterligare en teveserie. Och invänta pizzan och trevligt sällskap. Inte så dumt i alla fall. Jag kommer att vara borta från jobbet typ en månad. Eller ett par dagar till.