Tomt i lägenheten

Cocos har flyttat ut. Sista ungen ut. Guud så konstigt det känns. Det var märkligt när de äldre flyttade också. Men när den sista pyser blir det väldigt tyst. Jag kliver in i hallen på kvällen och det är mörkt och luktar damm och tomt. Frukostdisken är diskad, för det gjorde jag på morgonen. Så det är det tomt på diskbänken. Avtorkat och rent. Inte smulor och smörknivar och tekoppar och ostskalkar och en lapp på hallbordet där det står: "Förlåt men jag hann inte diska, jag gör det när jag kommer hem. Love Cocos. P.S. Jag vet inte när jag kommer." Nej nu står allt som jag lämnade det. Det finns alltid mjölk kvar i kylen och jag kan inte gnälla över kläderna som droppats på golvet, för de har jag slängt dit själv. Jag får harkla mig på morgonen, eftersom jag inte pratar med någon. Inget "Upp och hoppa, vet du vad klockan är?" Så dystert, kanske ni tänker. Men, nej dystert är det inte. Tomt och konstigt och emellanåt lite småtråkigt. Men det är också härligt. För första gången i livet bor jag alldeles själv. Jag kanske rent av gått och blivit stor.