Kiss my Rice

Oh kära nån. Prominenser på samma hotell i vår lilla ankdamm. Det visste jag inte men det visste Maria som håller reda på saker bättre än jag. Själv fick jag vänta i evigheter innan jag kunde komma över Torsgatan i torsdags. KORTEGEN skulle nämligen flänga in till city efter samtalen i Väsby. Jag stod med mina ica-kassar och väntade och drogs med i den allmänna stämningen av "snart kommer de". När de första motorcykelpoliserna blåste förbi i hundrafemti och tjöt med både larm och blåljus drevs jag av en inre kraft att ställa mig vid vägkanten för att försöka få en skymt av HENNE. Några svarta piketer susade förbi. Man såg biffarna med solglasögon i framsätena. Sedan kom fyra eller fem (tror jag) limos med gråa rutor och ännu fler biffar. Farten var som i amerikanska polisfilmer. Jag försökte se städad och icke-våldsbenägen ut där jag stod och glodde i jeansjacka och matkassar. Man har ju fattat att situationen är spänd vid dylika statsbesök. Obetänksamma rörelser och egendomligt uppträdande kan få direkt ohälsosamma konsekvenser. Man har väl läst sina Sjövall Wahlöö.