Os i köket

Min fryspizza brände just fast i ugnsplåten medan jag stod framför spegeln och tittade på mig själv när jag repeterade en liten blygsam föredragning jag ska hålla i morgon bitti i Sollentuna samtidigt som jag förundrades över att min hårinfärgning var så uppseendeväckande orange fastän det står gyllenblond på paketet. Herregud kan ingen deleata mig, åtminstone för en liten stund.

Aktualiteter

De senaste dagarna har jag levt i en ytterligt begränsad verklighet. Jag och de mina har fört samtal av den här typen:

Funkar det nu?

Näe..

Kan man inte skriva ut alls?

Näe..

Kopiera då?

Näe.. men systemet hoppade igång en kvart men nu är det dött igen.

Vet dom vad det rör sig om för tidsperspektiv? Kommer det att fungera i eftermiddag, nästa vecka eller till hösten?

Dom kan inte säga nåt, men dom jobbar på problemet.

Jaha, vad är det som är fel då?

Systemfel. Åsså är det nåt med registret.

Registret?

Ja, registret. Nåt allvarligt fel är det.

Tre timmar senare..

Funkar det nu då?

Näe....

Ljuvliga storstad!

Jag längtar redan tillbaka till denna förunderliga storstad som är både sofistikerad och rå i ett och samma andetag.

Från vårt fönster

I shoparna runt Pigalle säljer man annat än de bijouterier vi främst var ute efter. Där bodde vi på en bakgata, så vi fick träna oss att inte fastna för länge med blicken på de grobianer som jobbade som inkastare till de sjaskiga budoirer vi passerade. Men livet levs även i hallickarnas kvarter. Vägg i vägg med "Madame Li" och "Madame Lo" ligger fruktaffärerna med de sötaste apelsinerna. Och restaurangerna med de godaste köttgrytorna. Och en liten barnteater med en livs levande clown som blåser såpbubblor och kindpussar ungar i knästrumpor och flätor.

Sacré Coeur

Som tur är behöver man inte vistas hela tiden i skymningskvarteren även om man bor där. Det var evigheter sedan jag var i Paris, så jag kom inte ihåg varken byggnader eller väderstreck men det gjorde Liza så vi klarade oss galant. Vi upptäckte kvarter som jag inte haft någon vidare koll på tidigare. Rue du Lappe, Rue de Faubourg. Där kunde man kolla in folk på trendbarer och köpa dyrbart krimskrams. Och stolar om man vill. Kvarteren är kända för sina möbelsnickerier.

Rue St Antoine

Une patisserie

Jag hade glömt bort att Paristavernorna är så köttorienterade. Jag åt kött tre gånger om dagen. Kändes det som. Gott var det men grottmänniskan i mig började spritta lite väl mycket. Vin fick vi också i oss. Tre gånger om dagen. Minst. Men det blev vi bara raska av, vi kunde gå hur länge som helst när vi väl satte igång. Inte i högklackat men med paraply. Parapluie! Det regnade naturligtvis men det gjorde att vi utan dåligt samvete kunde frekventera hur många barer som helst. På natten sov vi sött. I alla fall jag. I gränden utanför dundrade lastbilar och mobiletter, men på grund av någon egendomlig sjuklig defekt som jag har men inte lider av, sover jag alltid bättre i oväsen än i tystnad. Mina reskamrater som är mer normala nyttjade öronproppar så de var också hyfsat utvilade till morgonens croissanter och café au lait som vi fick påtår på påtår av.

Kulturaktivitet.

På fyra dagar i Paris hinner man jättemycket och absolut ingenting.

Nästa gång....blir nog snart.

Båtuthyrning i Jardin des Tuileries

I packningstagen

Jag är en sådan där resenär som kan slänga ur mig att jag gillar att resa lätt. En liten väska bara, möjligen ett ombyte. Sedan när jag ska packa min weekendväska kan en utomstående observatör förledas att tro att jag ska byta kontinent på ett tag. Min packlista är inte så organiserad som den borde. Nästan hela väskan är fylld av högklackade skor som jag misstänker kommer att användas sparsammare i verkligheten än i mina fantasier. Tre kavajer är nedtryckta i väskans botten. Utan att på något sätt vara delar av en ensemble. Mina byxor och kjolar (observera pluralis) har andra snitt och färger än överdelarna. Jag försöker tänka mig in i hur jag kommer att se ut i de möjliga kombinationerna, men eftersom tankebilden inte blir som jag har tänkt mig, slutar jag planera och rafsar ner några sjalar, vantar och halsband. Som också är rätt snygga var för sig. Jag stänger locket. Jag övergår till mina handväskor. (Observera pluralis!) Plötsligt längtar jag efter min färgglada greklandsväska. Den har gått upp i sömmarna och ser ut att vara uppfiskad ur Döda havet. Jag plockar fram syskrinet och lagar den. Jag får salt på fingrarna men nu går den i alla fall att stänga. En liten handväska i plast är desperatinhandlad på HM för en timme sen. Den ser inte klok ut. Men nu börjar jag bli klar. Jag laddar småväskorna med läppstift, näsdukar och mynt. Jag konstaterar att jag har slarvat bort mitt franska lexikon. Jag börjar känna mig fransysk på allvar.

Dejting - igen

Mina erfarenheter på internetdejtingområdet kommer att resultera antingen i:
1. En besynnerlig samtidsskildring
x. En knastertorr akademisk avhandling i socialantropologi
2. Ett våldsamt uppträdande (något som jag helt och fullt på egen hand och till följd av en alltmer tärande frustration, kommer att bli tvungen att hållas ansvarig för)

Vi ska åka till Paris!

Om någon nu missat det.
Maria Maräng och jag har svårt att koncentrera oss på jobbet. Vi har annat, viktigare saker att göra. Vi smygtränar på att inta de rätta poserna inför våra pariscafébesök. Och vi läser på så att vi är säkra på att välja de rätta fiken, klart. Vi vill inte komma hem och berätta att vi varit på fel ställen som några första klassens tönt-losers.

Jag tycker själv att det börjar arta sig.


(Vi dricker kaffe.)

I´m back

Oförsvarligt lång bloggtorka, jag vet. Men nu kanske det blir lite roligare att skriva igen. Nu har jag fått tillbaka mina verktyg (laddare och sån´t) och lite lust på köpet.