fredag, april 03, 2009
Min dator...
...är inlämnad på reparation. De kommer att ta tre veckor (TRE VECKOR!) innan jag får besked. Besked om vad det är för fel och om reparationen går på försäkringen eller inte. Jag har undertecknat ett papper där jag förklarar att jag förstår att det kan kosta pengar om det är mjukvarufel. Jag har skrivit under att jag förstår men jag förstår ingenting. Jag är bara allmänt deprimerad för att jag inte har någon dator hemma. Ingen dator och ingen kameraladdare. Fattar ni hur många timmar framöver jag kommer att tillbringa på Indiska magasinet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Åhh indiska vill jag också trilla runt på när jag är deppad men jag fattar men fattar ändå int för sonen skulle väl fixa kameraladdare U du dundrar in med inlägg fixar du det på jobbtime ella?
;)
Ååååh nej!!! Tur att du ska åka norröver under påsken då... så du slipper sitta och titta glosögt framför det tomma skrivbordet där hemma!!!
Stella sweetie, sonen skulle nog inte FIXA laddare, han bara tipsade om att jag kunde beställa på nätet. Vilket år som helst! Ja, fy skäms. Smygsurfande på jobbtid (kafferasttid faktiskt) förekommer i de bästa kretsar.
Maria, ja VAD jag längtar till landet. Fastän jag brukar ju numera släpa med datorn dit också. Vojne, vojne. Många pocketböcker blir det till att läsa i stället.
Själv sitter jag & surfar i bilen påväg norrut, alldeles snart i Umeå.. hoppas du får tebax datorn fixad gratis & en kameraladdare på köpet... fy jag skulle bli helt tokig om jag inte fick leka med min maskinpark stup i kvarten ;)
Jag håller tummarna för att du får åter dina maskiner snart !!!
Nu har det väl ändå gått treee veckor snart!!!!!
Lotta kära du, tack för support. Jag är också strängt beroende av min maskinpark. Laddaren är återfunnen i en av barnens resväskor(??!) Puh. Återstår älsklingsdatorn.
Stella, jag tror det har gått bara en dag, typ. I alla fall om man får tro servicestatusrapporterna på el-giganten. Det är HEMSKT att vara dator- och internet-torrlagd. Ni kommer att märka när jag är hel igen.
Skicka en kommentar