Tänk om man inte hade sina vänner! Tack för att ni finns, säger jag så där lite lagom gråtmilt . Och då räknar jag mamma, barn och syskon till vänskaran. De senaste veckorna har jag inte varit någon muntergök. Men då finns ni där. Telefonsamtal som piggar upp. Oförtröttligt har ni lyssnat på mitt gnisslande. Sett till att jag fått chokladpudding, jazzmusik, besök och allmän omvårdnad.
Puss på er.
2 kommentarer:
Jag vet inte vad jag skulle göra utan mina vänner :D
Hej anonym. Jag håller med. Goda vänner är livets salt. Ovärdeligt!
Skicka en kommentar