Arga Stina

Idag har jag varit på bottenhumör. Det började i morse med hål på tårna på strumpbyxorna. Vilket jag hatar. Tårna rumsterar runt på egen hand i skorna som om de ägde hela världen. På tunnelbanan till jobbet hamnade jag i ett kamratgäng där en liten spenslig flicka i hårresande makeup skrek i mobilen och gnuggade gymnastikskorna mot sätet. Jag fick hålla hårt i morgontidningen för att inte kasta henne av tåget. När jag skulle gå av stod ett fläskberg medhavande rullväskor mitt i utgången. Han flyttade inte på sig fastän jag sa URSÄKTA. Han borde ha förnummit en näradödenupplevelse men stod rotad på sin post som en förstenad flodhäst. Jag rev av ett par tunnelbaneresor till mitt på dagen eftersom jag skulle släppa in min gästande far i lägenheten. Mitt i allt blev jag hysteriskt hungrig på trashfood. Så jag åt en besynnerlig friterad kycklingburgare med röksmak. Hela vägen tillbaka till min arbetsplats torkade jag flott från ansiktet. På plats igen blev en av mina medarbetare så utskälld av en tant att vi var tvungna att stänga in oss i ett rum och djupandas. Efter ett tag började vi fnittra, jag hoppas att det var ett gott tecken. Jag funderar på allvar att skaffa en boxboll till det rummet.

När jag kom hem upptäckte jag att mitt femmånaders långa mensuppehåll inte betydde att jag härmed skulle slippa regleringar för alltid. Jag hade a real flow som de säger i teveserierna. Min ättiksdryga dagsform fick en förklaring. Kanske.