November, september och juni.

De båda äldsta barnen är födda i november och september. Höstmånader, höstbarn.

November åtti. Förstagångsmamman låg och tittade oavbrutet ner i korgen där den lilla runda och fjuniga ungen låg och snusade. Ett mirakel hade skett. Ett barn var fött. Sköterskorna arrangerade adventsljusstakarna i fönstren, jag drack varm mjölk och åt skorpor. Det skulle gynna amningen. Jag minns smulorna i sängen, fem-påmorgon-amningen i skenet av adventsljusen, brysselkålen till lunchen, doften av babyhud. Bebisarna låg i sovsal. Mammorna fick glo på de små genom fönstret. Sittringen. Den kommer jag också ihåg. Den blev en kär vän.

September åttitre. Septemberbarnet fick en turbostart. Novemberbarnet som hade hunnit fylla två och ett halvt hade kikhosta och barnsköterskorna på BBt sade vojne, vojne. Jag hade grav blodbrist. Sköterskorna sa vojne, vojne. Den handlingskraftige B tog oss från BBt fast sköterskorna sa att det borde kanske liggas kvar, mamman och barnet. Vi åkte hem. Novemberbarnet tog fram alla sagoböcker och läste högt för septemberbarnet. Pappan serverade mamman blodiga biffar. Järnvärdet steg och hostorna försvann. Septemberbarnet älskade att ligga på rygg i sin korg och titta på lampan.

Juni åttiåtta. Minstjäntan. Kom i juni. Sommarbarn. Den varmaste sommaren på länge. Vi badade och badade och junibarnet låg och dröjde sig kvar och blev nästan ett julibarn. Men så en dag kom åskan. Junibarnet fick bråttom ut. Himlen small så vi trodde att sjukhustaket skulle ramla in i förlossningssalen. Det var 30 grader varmt mitt i natten och alla fönster var öppna och alla nattens föderskor födde på rekordtid. Ylande ut i sommarnatten. På morgonen efter det stora skyfallet kom novemberbarnet och septemberbarnet och lade sig i sängen bredvid den minsta syster de sett. Mamman fick teckningar där det stod GRATIS MAMA. Hormoner och tårar stänkte.


Och det här kommer jag alltid att tänka på när midsommarblomstren blommar, när skolbarnen just köpt nya pennskrin och som nu, när adventsljusstakarna börjar pryda fönstren.

De ljuvliga barnen som har blivit så stora. Jag blir SÅ sentimental.

Vårtecken i Vasastan

Plötsligt gror ungarna som svampar ur jorden. Fullt, fullt av barn. I lustiga hattar och barnsolglasögon. Mercorna fräser omkring med taken nedvevade, fastän damerna som inte kör ser ut att tycka att det kanske är i tidigaste laget. Fotboll i stället för skridskor i Vasaparken. Och snödroppar.... Ljuvligt.

Vackert men kallt

Oj jag trodde att man kunde sätta på sig vårkläderna bara för att solen sken. Men det är ju bara mars. Mössa hade varit skönt. I alla fall var det inte så tokigt med lite solljus.

Vååår!!!

Nu ska vi ut och promenera, Cocos och jag. Lämna den gråa lägenheten och gå ner till Mälaren och sitta i solen. Solbrillor på!

För tidig våryra.

Jag vill åka till Rom!

Sitta på Spanska trappan och äta glass. Ha kjol och mina nya stövlar. Slippa frysa, slippa halka och slippa ha långkalsonger som kliar. Jag vill prova solglasögon i ett stånd med skräpsaker och dricka limoncello efter middagen. Jag vill köpa vårskor och en hatt med brätten som jag bara använder en gång.

Jag vill åka till Rom!

Hemliga stället

Idag fick jag en så plötslig längtan till mitt torp. Ja, jag är en lyckost som har ett. Det ligger bredvid havet och barnen har tillbringat sina barnsomrar där. (Bullerbyvarning!) Jag sitter och bläddrar bland mina foton. En avskild vik i närheten var ett favorittillhåll när ungarna var små. Min mamma rodde dit dem i ekan och så stannade de där i timmar och lekte Robin Hood. Ros som är äldst bestämde. Hon var Robin och Lull var lille John. Det sköts en del med pilbågar (små trubbiga pinnar) och det räknades kappsäckar med pengar (stenar i saftmuggar). En gammal nött trädrot ingick alltid i leken, besjälad med olika egenskaper från gång till gång. Alltid lika fantasieggande, obegriplig och mystisk. Mormor fick vara sheriffen vilket betydde att hon satt på en stock och solade sig och delade ut saft och kakor till Robin och lille John.

Det här var ju längesen som ni förstår, när barnen fortfarande lekte med pinnar. Nu är de stora och nu är det förresten vinter också på landet. Men viken, den kallar vi fortfarande för Hemliga stället och trädroten, ja den är kvar.

Söndagspromenad

Måste ut och promenera. Ljus och luft annars kommer jag inte att ORKA MED. Snöat har det gjort också så det ska bli en riktigt mysig söndagspromenad med knarr under skorna och en känning av att januari inte är så dumt i alla fall. Jag går ut tidigt (halv fyra) med sikte på strandpromenaden. På Sankt Eriksbron är jag sur om fötterna och fryser om öronen. Vid Fridhemsplans T-bana är jag sur hela jag så jag går till gallerian i stället. Där, som det brukas några dagar före lön, slår det till. Begäret. Jag stegar in på Designtorget och petar på i princip allt. Länge tummar jag på kökshanddukarna med kryddburkar på. Snygga, bara hundra spänn styck. Håller dock på mig och fingrar på vitlöksrivarn i keramik i stället, som jag verkligen aldrig har velat ha. En tändsticksask med Ernst Kirschsteigers porträtt för tjugofem kronor är så frestande att det flimrar för ögonen. Jag samlar ihop mig och går vidare för att hitta mig själv, stående som en idiot mitt i ingången till mössaffären. Där är det rea och jag vet plötsligt att en ny mössa är vad som behövs för att tillvaron ska få det nya, rätta skimret. Just när jag går in i affären kommer jag ihåg att jag redan har (flera av dem rätt dyra) mössor, hattar och luvor. I samtliga ser jag ut som en riktig tomte och använder dem därför sparsamt. Jag går till Ica, köper två chokladcroissanter och går hem. Får man gå till jobbet snart?

Oh helga natt

Liza på jobbet berättade entusiastiskt hur hon lagt sig åtta häromkvällen, läste en bra bok en god stund och sov sedan hela natten för att vakna UTVILAD när klockan ringde. Det måste jag härma förstås. La mig klockan nio, läste tio minuter och sov sen som en sten. Till 04.13. Då var jag tydligen utvilad. I mitt kvarter är det knäpptyst på natten. Bara lite rassel från råttorna som inventerar soptunnorna. Annars lugnt. Och svart. Inte ens husspöket bökade omkring (jo det är sant, jag har ett). Bra grogrund för att tänka konstruktivt. Jag började tänka på Ros som ska flytta till LA. Sen kom jag in på jordbävningarna, som är rätt vanliga där alltså. Och gängbråken, och fågelinfluensan som muterar och utplånar Kalifornien och Stockholm. Och var jag inte i pratigaste laget på den där tillställningen häromkvällen? Drack lite mycket kanske. Att man aldrig kan skärpa till sig. 05.10. Och Irak sedan. Va hemskt! Och så ensam också. Ingen som vill ha mig, klart som korvspad. Elräkningen! Betalade jag den? Vad är det för FEL på mig???

Vaknade med mobiltelefonen i ett krampaktigt grepp halv sju. Hasade till toaletten och spegeln. Såg en riktig fräsching. Tro mig.