Visar inlägg med etikett Jul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jul. Visa alla inlägg

söndag, december 21, 2008

Julstök - eller inte

Det har varit en helt oförsvarlig bloggtorka, jag vet. Och det beror inte på att jag pysslat inför julen. Jag har jobbat som om jag vore en arbetsnarkoman, vilket jag tack och lov inte är. Men veckan före jul var jag inbokad på utvecklingsdagar på annan ort. Ja ni fattar. Inspirationsarbetsgrupper, julsill och schlagertävling. Julgeten som så troget men helt allena står för julstämningen i mitt hem, har framfört sina klagomål genom att lite lagom störande prassla med skägget. Han har anlagt en synnerligen moloken uppsyn vilket får mig att skämmas gruvligt. Försynt hummande påminner han om att jag lovat honom en virkad juleluva till i år, vilket jag naturligtvis försummat jämte övriga julförpliktelser.

Igår tog jag i alla fall tag i situationen. Jag köpte köttfärs och stekte köttbullar så att hela lägenheten blev inosad som en grillkiosk. När jag plockade upp stekspaden från köksgolvet insåg jag att jag verkligen behöver städa. Så jag gjorde ett ryck och torkade av golvlisterna runt köket. Eftersom min lägenhet inte har blivit renoverad på årtionden, följde rätt mycket av färgen med. Jag anfölls av jultrötthet och lät resten av golven vara ifred. Jag åt upp hälften av köttbullarna till middag och tittade på Love actually som gick på teve och som jag alltid snyftar obehärskat till från början till slut.

Idag är jag lika pigg som jag var trött igår. Jag har handlat skinka och oliver och en hel påse grönkål. Jag har förvissat mig om hur Hötorgshallen håller öppet i dagarna så att jag får mina ostar före julafton. Systembolaget tänker jag ta på tisdag. Det finns ingen anledning att planera in den typen av besök i förväg, eller hur? Barnen är på ingående, juleljusen säger hoppsan.

Snart är det faktiskt jul!

måndag, december 08, 2008

Umeå till helgen?

Den som ska vara i Umeå i luciahelgen får inte missa Musikalakademiens julshow! Skynda, skynda. Kanske har ni tur att få en biljett till extraföreställningen på lördag den 13 december klockan 15.00.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag, december 02, 2008

Juletid

Man ska passa sig för att ranta runt i röd toppluva i dessa dagar. En kille i trettiofemårsåldern med fräsigt storstadsskäggstubb med en gnutta grått i, speglade sig i tunnelbanefönstret på väg ut på perrongen. Han var nog rätt nöjd med sin apparence för han kråmade sig en del i smyg. Men det var det där med mössan. För kylan, får man förmoda, hade han tryckt en röd luva på skulten. Det lilla gravt igensnorade barnvagnsbarnet pekade upp mot hans anlete och log igenkännande. "Tonte", sa hon så lyckligt och drömde sig bort till leksakslandet som aldrig hägrar såsom i juletider. Den snorigas pappa, ungefär lika blek som sin avkomma, skrattade rått. Tomten var inte lika road, men han behöll mössan på.

onsdag, januari 02, 2008

Packa ihop julen


Det är med viss lystnad jag plockar ihop julsakerna. Samma sak varje år. Jag är så less på julgeten och tomtarna. Hyacinterna som doftade så gott på julafton luktar kattpiss och jag får ont i huvudet. Jag är dagen till ära femtitvå år och en dag. Jag äter resterna av kakorna och tårtorna från gårdagens eftermiddagskalas. De är dagenefterkalasgoda och superfeta. Jag känner mig som den plufsigare av porslinstomtarna men inte lika godmodig trots grädden.


Jullovet har varit toppen trots att jag lyckades smitta Annie med kräksjukan när hon bjöd på den ljuvligste nyårssupé. (Förlåt sweetie! jag fattade inte at det var kräkis jag led av.) Jag har latat mig, läst bra böcker, tittat på Jonas Karlsson på teven och pratat i telefon. Jag har promenerat lite grann men inte så mycket eftersom jag blev sjuk, men jag har beställt RESAN och gottat mig åt fantasier om vad jag ska ha på mig när jag promenerar i Marrakech. Enligt reseguiden ska man ha långbent och långärmat om man är nordisk flanös.


Idag har jag börjat jobba och förmiddagen ägnades åt att jämföra julhelgens genomlevda åkommor. Det visade sig nämligen att alla andra också hade haft feber och spytt. Nu är alla dock på plats och det är ju bra eftersom våren innebär groteska mängder jobb. Vad är vi för sorts lidande folk egentligen?


Skönt att komma igång igen. Inget fjäsk och bjäfs med ledigheter och punchdrickande. Här ska jobbas fram till påska. Fastän jag ska nog lyfta upp det aningen hafsigt tillkomna nyårslöftet: trycka till svårmodet och släppa loss en smula. Lidelse före lidande om man så säger. Summering och reflektion över resultatet nästa nyår!

söndag, december 23, 2007

God Jul!

Atlasgeten och jag önskar alla en riktigt

God Jul!


Vi julhandlar

Igår skulle Annie och jag julhandla. Vi stämde av per telefon på morgonen. Moni skulle också hänga med, i alla fall en stund. Vi sågs klockan ett utanför Hötorgshallen. Ce och Mette dök också upp. (Fem damer som ska synka sin julhandel i City två dagar före julafton måste väl ändå vara värda all repekt. )Vi började med att staga upp oss på sushi-baren i Hötorgshallen. Vi fick bord och blev sittande någon timme. Sedan började vi titta på våra klockor, vi hade ju en del ärenden, nota bene. Det var hundra nummer före Moni i köttdisken. Vi skildes åt för att träffas på Piccolino en timme senare för kaffeintag.

Annie och jag drällde runt en stund ovan jord och köpte blockljus och saker till oss själva. Vi köpte snittamaryllisar på Hötorget och jag fick komplimanger av en man. Vi tog rulltrappan ner till Hallen igen. På mitt julbord ingår ostbricka med goda ostar, så på förekommen anledning jag gick till osthörnan och köpte den torra italienska getosten som jag aldrig kommer ihåg namnet på, en bit Morbier, någon kittost och Gorgonzola. Annie skulle ha lax. Sedan var det kaffetime. Damerna samlades och det krånglades en del med påsar. Vi pustade ut och jämförde våra fynd. Vi hälsade på människor vi känner. Runt omkring pågick handeln med de hundratusen julshopparna som var på Hötorgshallen samtidigt som vi. En far böjde sig mot sin son i tioårsåldern och förkunnade: Det här Pelle, det är helvetet på jorden. Han kanske skulle ställa sig i skinkkön, vad vet jag. Cappuccinon på Piccolino är i alla fall utsökt.

Monis H ringde. Han satt på KB och ville att Moni skulle komma dit. Vi andra bjöd in oss själva. På KB var det julstämning av det klassiskt fryntliga slaget. Ryggdunkningar och tillönskningar om en riktigt god jul. Alla våra påsar fick utan problem plats i garderoben. Amaryllisarna hade fått en egendomlig krumning över stjälkpartiet men det var ett problem som Annie och jag tänkte ta itu med senare. Vi fick mer komplimanger. Ce sa att det berodde på att vi hade flow. Jag tror henne. Vi drack ett fantastiskt vin från högländerna i Peru och gottade oss åt Mettes julklappsböcker till barnbarnen. Vi blev simmigt nostalgiska och önskade god jul till höger och vänster. Utan genans även till kändisarna vid bordet bakom. När vi löste ut våra ytterplagg för hemgång hade mina ostar lagt en markant doft över etablissemanget. Ostar med rondör, alldeles klart. När jag kom hem hade mina amaryllisar tappat stinget. De ser numera ut så här:

torsdag, december 13, 2007

Lucia

Mina arbetskamrater kommer senare eller går tidigare idag. De ska lussa på dagis och i skolan. Sentimentaliteten slår till igen. Jag minns de tidiga morgnarna när familjen steg upp i natten. Yra i huvudet av trötthet. Lusselinnen och glitter på galgar i hallen. Glåmighet och förväntan i salig blandning när de tidiga morgonlussebullarna doppades i chokladen. Och så iväg.

Dagisluciorna i för korta eller för långa linnen. Sugandes på de elektriska ljusen så somliga slocknar. Fröknarna med glitter i håret och tongaffel. Den ljusa sången, barnrösterna. Tomtarna som ryker ihop längst bak i ledet. Någon har klätt ut sig till gran, någon har vanliga hängselbyxor, några kryper upp i varma föräldrafamnar och skiter i traditionerna.

Stallets luciatåg! Familjen fryser nästippen av sig på ridhusets läktare, trots dubbla långkalsonger. Papporna serverar glögg och korv i stallgången. Luciashowen är bejublad. Hästarna är välryktade och har små tomteluvor.

Skol-luciorna! Liten Lull som går runt i alla klasser och sjunger Staffanssången. Storasyster i storklassen kommer hem och berättar stolt att han var så duktig.
Sångfågeln får också solosång och nästansvimmar varje gång från värmen av ljusen och sångfågelnerverna.

En lussenatt satt jag och sydde ett lucialinne till Ros av ett lakan. Affärernas linnen var tvärslut.
Spetskrage av en babyskjorta från femti-talet.

Ett annat år bakade vi pepparkakshus som blev så mjukt att det sjönk ihop till en pöl. Vi bakade ett kilo pepparkaksgrisar i stället. Ungarna hade kamrater hemma. Vi tittade på Tre kronor och åt upp kakorna till sista grisen.

I år ska jag på processamordnar-mys med glögg och bullar. Tiderna förändras och vi med dem.